Alla inlägg den 25 oktober 2010

Av Marianne Jordhén - 25 oktober 2010 16:30

Alltfler skaffar häst vid mindre stugor och villor på landet, utan tillräckligt mycket tillhörande mark eller ens med vettigt stall och utrymmen för hästarnas mat och utrustning. Uthus byggs ibland om till stall trots att de aldrig var avsedda för att husera hästar. Vissa håller fler hästar än vad lagen tillåter utan gödselplatta, vissa saknar vatten indraget i stallet. Många saknar en paddock eller vettig gårdsplan att träna sina hästar vid. Men hästen behöver fortfarande omvårdnad och få röra på sig - och då nyttjar många ryttare allemansrätten och grannens mark. Många markägare har börjat reagera på att deras mark blir förstörd av ridningen. Det blir en intressekonflikt.


Hur skall vi kunna samsas i naturen, leva jämsides och visa respekt för varandra utan att behöva göra avkall på det som betyder mest för var och en av oss? För hästägarna tiden tillsammans med hästarna ute i vår natur - och för markägarna marken med dess växter och som är deras inkomstkälla och som ibland förstörs av ridningen?


Jag lever på ett av Sveriges större slättlandskap. Många gårdar är insprängda mellan stora fält som odlas med ettårig gröda. De naturliga ridvägar som jag är van med sedan barnben, saknas i detta område vid många av dessa gårdar. Slättlandskapet har slagit ut de naturliga skogsmarkerna i området, eftersom slätterna är mer brukbara och ger snabbare avkastning. Smågårdarna blir lidande, i alla fall för de som önskar ha häst. Uthus finns, men inte möjligheten att ta ut hästen på en rid- eller körtur i området utan att bege sig ut på trafikerade vägar där bilar kör närmare 100 km/h. För vart tar man vägen om man vill träna sin häst?


Alltfler önskar skaffa häst, och hela samhället andas alltmer häst. I dagarna har riksdagen fått en motion med förslag om att godkänna ridning som subventionerad friskvårdsaktivitet. Men vårt sätt att leva förhindrar att många kan förverkliga sin dröm, även om man har råd och även då man bor i en mindre stad mitt på slättlandskapet. Stallplatserna är för få för att räcka åt alla. Ridvägarna är för få. Uthus står tomma för att kringförutsättningar för häst saknas. Gårdar har kringskurits från det naturliga sättet att rida och sköta häst.


Något som skulle kunna motverka denna trend, är de ridleder som har börjat marknadsföras runtom i vårt land. Men det räcker inte. Det krävs fler ridvägar. Underbara skogsstigar och grusvägar i böljande landskap. Utan asfalt som sliter så på ben! Och en lagändring, som kan tillåta att hästar slutar klassas som motorfordon för säkerhets skull och istället kan tillåtas ridas på gång- och cykelbanor eller alternativa ridfält som går parallellt med dessa. Att genom bristerna tvinga ut ryttare och hästar på vägar där motorfordon färdas i hög hastighet, är att också att glömma säkerheten för alla inblandade. Vi borde stoppa, att mer mark säljs av från de mindre gårdarna. Utan markerna försvinner möjligheten att realisera de drömmar många av oss har: Att ge våra hästar ett bra liv tillsammans med oss! Att kunna köpa en gård, som tillåter några hästar.


ANNONS
Av Marianne Jordhén - 25 oktober 2010 15:30

Den katt som i somras blev instängd i vår garagelänga har därefter blivit beteendeförändrad. Jag misstänker att någon slagit både henne och den andra stora katten rakt över ryggen med något, men att den beteendeförändrade också kan ha fått ett slag i huvudet. Efter det har hon aldrig blivit sig lik igen, trots att jag kämpat för att återuppbygga ett förtroende för människor, undersökt henne, givit massage och akupressurbehandlingar. Jag ser i hennes ögon, att hon inte mår bra. Detta är inget jag tror att en veterinär kan åtgärda med medicin eller annan behandling. På onsdag kväll kommer hon därför att få somna in för gott. Det är ju så, att vi människor alltid kan hjälpa våra djur till andra sidan när vi ser att de mår dåligt, och nu är det min tur att ta detta hemska beslut.  Det hör till det ansvar vi har då vi skaffar djur.


För att lindra både min och min sons sorg, har jag och min son tillsammans beslutat för att skaffa en ersättare direkt. Vi har i och för sig två andra katter och vår gammelhund, men eftersom den äldsta katten går mycket ute behöver den yngre ett sällskap då vår hund följer med mig så mycket det går.


Därför satte jag mig att leta bland annonserna på internet igår, och fastnade för en söt liten svart-vit långhårsflicka som fanns drygt timmens bilväg hemifrån. Vi bokade in att vi skulle komma för att hämta henne så snart vi kunde och vi satte oss i bilen för att köra norrut. Straxt framme, bestämde jag mig för att ringa för att fråga om jag åkte rätt väg, och då fick vi det tråkiga beskedet att en olycka skett. Ägarnas hund hade huggit kattungen så illa att den blödde ur munnen och ögonen rullade.... Bara en kvart innan vi var framme....


Även om jag inte berättade detaljerna för min son, förstod han att det inte skulle bli den kattungen, varmed min son brast i förtvivlad gråt tills han till slut somnade i bilen. Vilken pärs! Hur tröstar man ett barn som blir snuvad på konfekten i en sådan svår stund? Förtvivlat var det bara för mig att vända och åka hem igen, tomhänt. Och att lova min son, att vi skulle leta upp en annan kattunge.


Väl hemma igen satte jag mig för att leta bland annonserna och av en slump fann jag en som fanns bara några kilometer från vårt hem. Sent igår kväll hämtade vi hem henne som plåster på såren, en liten söt kattunge med skabb i öronen men i övrigt i bra skick.

  

Minstingen i flocken, ännu ej namngiven. (Foto: Marianne J)


  

Färgkombinationen är som ett vackert konstverk! (Foto: Marianne J)


  

 (Foto: Marianne J)


Minstingen har redan kommit igång med lek och stoj och hon har slagit på motorn, ätit, bajsat, fått klorna klippta och sovit i min säng. Hon har snabbt knutit an till både mig och min son och visar ingen rädsla för vår hund. Däremot är hon inte så glad i att bli behandlad för öronskabb direkt, men det är ett måste. Det är bara att hoppas  att våra övriga djur inte smittar.... 


Minstingen går på upptäcksfärder i vår bostad medan de övriga katterna nyfiket håller sig på avstånd. "Vad är detta för konstig prick som kommit in i vårt liv?", verkar de tänka. Men vår underbara gammelhund är överlycklig över den fyrbenta bebisen i familjen. Inom en vecka räknar jag med att det kommer att gå livat till här hemma, när Astrid Lindgren (som bara är 3 månader äldre) och Minstingen funnit varandra.



ANNONS
Av Marianne Jordhén - 25 oktober 2010 11:01

I senaste numret av Linköpingsposten har Nina och Sissi Lilja blivit intervjuade. Mor och dotter driver ett utbildningsstall i Mantorp, med inriktning på hoppning, dressyr och fälttävlan.


Sissi har ett förflutet som ridskolechef i Mjölby. Efter 20 års tjänstgöring valde hon att flytta med sin man Göran till Görans föräldragård utanför Mantorp och det är här de har byggt upp sin utbildningsverksamhet, som rymmer en komplett anläggning med två utomhusbanor, en trrängbana för fälttävlan och ett ridhus. Eftersom de driver företaget privat kan de inte anordna tävlingar, men däremot hyr olika ridklubbar in sig på gården för detta ändamål.


Dottern Nina Lilja har tävlat i SM, NM och EM i dressyr och fälttävlan och i år har hon för femte året i rad kvalificerat sig för tävlingarna i Falsterbo. Under 2006 och 2007 har Nina som första svensk examinerats till C-tränare i alla tre grenarna hoppning, dressyr och fälttävlan. I en kommentar på min blogg, har Sissi Lilja skrivit:


"Du vet väl att en av de bästa tävlingshästar Nina haft var en welsh cob som heter Vallas Tenita. Vi lånade henne från Valla och gick tom. Em i dressyr för många år sedan med placeringar."


Sissi Lilja å sin sida, har sedan 80-talet varit landslagstränare i dressyr och fälttävlan för juniorer.

I artikeln kan vi läsa om att Nina och Sissi är måna om att deras elever ska må bra. Den yngsta ryttaren som rider för Nina och Sissi är 7 år gammal och den äldsta över 60 och träningen sker på alla nivåer. Högsta gruppantal är 4 ekipage för att lektionerna ska kunna hålla hög kvalitet för var och en. De som rider hos Nina och Sissi Lilja, kommer dit med sina egna hästar.


Mer om Nina och Sissi Lilja kan ni läsa om på http://www.sissililja.se


En intressant familj med många fina framgångar och ett framgångsrikt utbildningsstall!

Translate

Presentation

Min livsdröm och långa vandring till häst ~ och de hästar och hästfolk jag därigenom möter.

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Welsh cob

Körning

Horsemanship

Hästutbildare

Hoppning

Dressyr

Akademisk Ridkonst/Barockridning

Western

Brukskörning/bruksridning

Premiering

Islandshästar

Hästäventyr

Handla

Hästförbund & Föreningar

Hästdatabaser

Informationssajter

Rasföreningar

Hästjobb

Hästvård

Övrigt hästrelaterat

Hästbloggar

Övriga bloggar

Nyheter

Gästbok

Bloggportaler

Pinga Frisim http://nyligen.se/pinga.php?url=http%3A%2F%2Fwelshcob.bloggplatsen.se bloggping Blogg listad på Bloggtoppen.se SvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogen 1000länkar.com - gratis länkkatalog http://ping.bloggplus.se/ Bloggparaden http://www.webbsajter.se/from.php?85147 bloggar Sajttoppen bloggar Blogg Topplista bloggar
eXTReMe Tracker

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
        1 2
3
4 5 6
7
8 9 10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Oktober 2010 >>>

Fråga mig

4 besvarade frågor

Bloggvärde

Besöksstatistik

Analytics

Twingly

http://rpc.twingly.com/

Blogglista

Blogglista.se Klicka på denna knapp om du tycker att min sajt är läsvärd.

Följ bloggen

Följ Welsh Cob med Blogkeen
Följ Welsh Cob med Bloglovin'

Övrigt

googleac358311984d9a27.html

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se