Alla inlägg den 3 februari 2011

Av Marianne Jordhén - 3 februari 2011 20:00


Under 2011 startar en beridarutbildning på Flyinge. Det kommer att antas max 6 elever på denna utbildning, som varje dag kommer att få rida sex hästar var.


Kraven kommer att vara höga för att antas, många som kommer att antas bedriver redan egen näringsverksamhet och kunskapsnivån för att antas ligger på medelsvår nivå. Tanken är att eleverna skall utbildas under ett år på högre nivå, i utbildningen ingår även praktik utomlands, främst Tyskland och Holland.


Lärare på utbildningen blir Peter Eriksson och Susanne Gielen, båda välmeriterade chefsberidare på Flyinge.


Efter examen ska de färdiga beridarna kunna utbilda hästar i både hoppning och dressyr på hög nivå.


ANNONS
Av Marianne Jordhén - 3 februari 2011 07:20

I boken "Hästarnas Budskap" berättar Klaus Ferdinand Hempfling om sin långa resa till insikter om att kunna kommunicera med hästar. Hans sökande ledde honom till Katalonien. Under ett samtal med en god vän på en pub, diskuterade de hur riddarordens män kunde behålla sådan makt i Europa under sin tid. En okänd man kom då fram till dem och sade, att han också hade funderat på den frågan och att han kommit fram till att det berodde på hästarna. Om ni tittar på riddarordens bilder, ser ni att "hästarna bär båda två", uttryckte denne man. Detta fick Hempfling att fundera vidare. Vad menades med "hästarna bär båda två"? Jo, sade mannen, det betyder att hästarna bär både människans kropp - och själ.


En tid senare, stötte Hempfling åter på denne man och genom honom kom han i kontakt med en munk, som han kom att leva sitt liv med en tid. Munken levde som eremit uppe i de Katalanska bergen och brukade meditera tillsammans med sin häst.  Efter en tids vistelse hos munken, fick Hempfling i sitt sökande en häst att jobba med. Hästen Vali var missförstådd av alla och var mycket rädd för människor, han hade uppenbarligen varit med om mycket otrevliga händelser i sitt liv. Men Hempfling lyckades inte sköta hästen utan det var munken som kunde komma hästen nära.


Efter en period då Hempfling levt där, insåg munken att Hempfling inte skulle lyckas ta sig igenom de barriärer han själv satt upp. Han försökte förklara, att hästen speglade bara Hempflings egna känslor. En morgon gav munken en bil till Hempfling och sade åt honom, att han skulle ta sig högre upp i bergen och där leva en period med några vildhästar som fanns där. Det skulle kanske kunna öppna Hempflings sinne. Hempfling började sin långa resa.


Till slut kom Hempfling tillbaka till munken. Han ville gärna prova att möta Vali igen. Vali och Hempfling fick en annan kontakt, vilket väckte Hempflings lust att fortsätta jobba med denne häst. Ur boken kan vi läsa (sid 176):


"På kvällen satt vi båda till bords, och trots att väggarna fortfarande höll värmen av solen, brann det en liten brasa i spisen. Vi hade ställt fram bröd, vitlök, olja, ost, tomater och vin.

   Den gamle hade nu blivit nästan som en god vän, och jag hade inte längre känslan av att det var jag som störde friden. Nu kände jag mig som en välkommen gäst.

   Ändå vågade jag inte bara börja berätta hur som helst. Inte förrän han eter en lång stund frågade mig, om jag hade hittat hingsten och det lilla stoet, berättade jag vad jag hade varit med om. Den gamle hörde på, uppmärksamt men utan att röra en min. Så frågade han om jag hade träffat på den där platån i berget, mellan de båda källsprången, och om jag hade suttit där.

  "Ja", svarade jag.

Då ville han veta hur jag hade känt mig när jag var där.

  "Först var jag alldeles för trött för att känna någonting alls, men det kändes bättre för var gång jag satt mig där, och jag gick dit många gånger. Men hur vet du så mcykte om detta? Jag menar, du visste ju inte ens var hästarna var!"

   "Jag sade inte, att jag inte visste var de var. Vad jag sade till dig var, att de fanns någonstans i det stora området jag pekade ut för dig, något annat sade jag inte. Men tro mig när jag säger att jag vet var de är och när. Tro mig, jag vet nästan allt om dem. Det är nog möjligt att du kan komma att få höra åtskilliga historier om dem, den ena märkligare än den andra."

Jag sköt stolen tillbaka mot väggen och sade lugnt:

  "Jag tackar dig för allt. Säg bara när du vill att jag ska ge mig iväg, men jag skulle så gärna vilja fortsätta det med Vali, det som började idag. Det var säkert inte mycket, men för mig var det större än allt vad jag hade vågat hoppas på. Han sänkte huvudet och följde mig, och han hade fred med sig själv och mig. Jag kunde inte önska mig något mer."

   "Ja, det hade han. För första gången visade han sitt fredliga sinnelag, den mäktiga, allvisa frid, som de alla bär inom sig. Just därför att du inte pockade och krävde, utan bara var - om så bara för ett ynka ögonblick."

Sedan såg han eftertänksamt in i elden, och han såg ganska nöjd ut.

   "De visar vad som pågår i människorna. De speglar allt - förnedring, grymhet, lögner, högmod och fåfänga, men de visar också det som är äkta och sant." 

   Jag blundade och lyssnade till det stillsamma knastret från brasan och tänkte på hur lätt livet kunde vara.

Vad betyder det som regel när vi säger: "Jag älskar dig!"? Betyder det inte i själva verket "Jag vill att du älskar mig", "Jag vill äga dig", "Jag vill inte vara ensam", "Jag vill bli säker på mig själv genom att vara säker på dig"... Är det inte så, att det är först när jag kan existera och leva av egen kraft, som jag kan gå fram till andra - människor eller djur - låta dem vara som de är, och säga: "Jag tycker om dig", utan att kräva något i gengäld. Att vara trofast utan att kräva lika mycket trofasthet tillbaka, att ge kärlek utan att fordra kärlek, att vara en vän utan att fodra vänskap i utbyte? Nu är jag ju i mig själv, jag är ett med mig själv, och då behöver jag inte en andra part för att bekräfta min egen säkerhet eller min egen eventuella ensamhet. När nu någon annan kommer i min väg, kan jag uppleva detta som en fullödig och lycklig tilldragelse, och jag kan uppskatta detta för vad det är, utan att vara rädd för att det ska tas ifrån mig.

Jag tänker på Vali, och hur jag mötte honom på ett helt nytt sätt idag. Han, som genom sin starka karaktär i alla år hade vägrat att överlämna sig åt människornas godtycke, som hellre hade låtit dem slå honom och plåga honom. Varenda slag uthärdade han bara för att kuna säga detta enda till dem: "Men ser du inte vad det är du gör, ser du inte vem du är, kan du inte inse hur du beter dig, ser du inte vem du förgriper dig på? Ser du inte sorgen i mina ögon och vecken på min panna? Det är lätt för dig att döma mig, att kränka mig, at slå mig, att utnyttja mig, för jag står ju bara i ett hörn och säger ingenting. All min klagan, all gråt och all smärta ska jag bära inom mig i all min levnads dagar, ända till min död. Om du bara en enda sekund, ett enda ögonblick, kunde besvära dig med att se, inte på dig själv och dina egna önskemål och krav eller vad detär du själv är rädd för, utan på mig, som på en levande varelse, som är precis som du. En som väntar på ett tillfälle att ge dig en oändligt värdefull present - nämligen dig själv!"


Vad är det som gör, att vissa människor aldrig kan nå en djupare kontakt med djur? När en ryttare svär och menar, att hästen är dum och inte förstår något, berättar det egentligen inte mer om ryttarens brister i kommunikationen med sin häst? Vad skulle hända, om jag som ryttare stannar upp och reflekterar och tänker: "Vad kan jag göra annorlunda?"


Jag minns hur bestört jag själv kände mig, då en kvinna en gång berättade för mig hur hon hade ridit in sin häst. Hon hade sadlat och hoppat upp på hästen, och för att få den att gå framåt, hade hon spöat den och sparkat i hästens sidor. Jag kände hur hela min kropp protesterade mot det kvinnan berättade. "Hur skulle du ha gjort då?" frågade hon mig. "Du måste ju få hästen framåt på något sätt!" Jag minns att jag svarade, att jag aldrig skulle ha gått framåt så snabbt i inridningen, utan först grundlagt mer från marken. Jag skulle aldrig hoppa upp på hästen förrän det etablerats en kommunikation och ledarskap från marken. Att spöa en oinriden och ung häst framåt ter sig för mig som total bristande kommunikation, jag skulle se det som ett nederlag. Ses hästen då som ett djur eller som en maskin? Det skulle också innebära att hästens förtroende för oss människor skulle kunna brista totalt; att hästen per automatik skulle komma att relatera till att när en ryttare sitter på ryggen, känner hästen obehag och smärta. Det skulle kunna bli svårt att nå framsteg med en sådan inridning. Hur många hästar har inte erfarit detsamma som denna kvinna berättade om? Och vad säger det egentligen om oss som människor?


Hempflings bok Hästarnas Budskap är en bok som inte bara kan läsas av hästintresserade. Det är lika mycket en inre resa som kan ge oss läsare nya insikter om oss själva. Den beskriver Hempflings inre resa till den han är idag. Stundvis kan den kännas lite flummig eller att Hempfling inte till fullo har kunnat beskriva det han upplever, och jag hade gärna velat ha mer bakgrund till varför han hamnade i detta sökande. Vad hade han upplevt tidigare och som ledde honom in på detta spår? Samtidigt kan hans berättelse ha blivit medvetet förkortad för att lämna utrymme mellan raderna för läsarnas egen inre resa under läsandets gång. Hursomhelst finns det i boken många budskap och insikter som han låter oss ta del av och som kan få oss att växa lite mer som människor och låta oss förstå, att vår relation till våra hästar (eller andra djur) är beroende på hur vi själva förhåller oss till dem. Det är vi själva som är nyckeln till vilken typ av relation vi får med våra djur.





ANNONS

Translate

Presentation

Min livsdröm och långa vandring till häst ~ och de hästar och hästfolk jag därigenom möter.

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Welsh cob

Körning

Horsemanship

Hästutbildare

Hoppning

Dressyr

Akademisk Ridkonst/Barockridning

Western

Brukskörning/bruksridning

Premiering

Islandshästar

Hästäventyr

Handla

Hästförbund & Föreningar

Hästdatabaser

Informationssajter

Rasföreningar

Hästjobb

Hästvård

Övrigt hästrelaterat

Hästbloggar

Övriga bloggar

Nyheter

Gästbok

Bloggportaler

Pinga Frisim http://nyligen.se/pinga.php?url=http%3A%2F%2Fwelshcob.bloggplatsen.se bloggping Blogg listad på Bloggtoppen.se SvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogen 1000länkar.com - gratis länkkatalog http://ping.bloggplus.se/ Bloggparaden http://www.webbsajter.se/from.php?85147 bloggar Sajttoppen bloggar Blogg Topplista bloggar
eXTReMe Tracker

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13
14 15 16 17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2011 >>>

Fråga mig

4 besvarade frågor

Bloggvärde

Besöksstatistik

Analytics

Twingly

http://rpc.twingly.com/

Blogglista

Blogglista.se Klicka på denna knapp om du tycker att min sajt är läsvärd.

Följ bloggen

Följ Welsh Cob med Blogkeen
Följ Welsh Cob med Bloglovin'

Övrigt

googleac358311984d9a27.html

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se