Direktlänk till inlägg 20 augusti 2011

Sasja & Zitro

Av Marianne Jordhén - 20 augusti 2011 14:04

 

Underbara Sasja, som besatt så mycket klokskap och kärlek. En underbar vän. (Foto: Marianne Jordhén)


I måndags eftermiddag (2011-08-15) fick min älskade hovawarttik Sasja somna in. Hon blev 11,5 år gammal. En underbar och dejlig hoffeflicka som följt mig troget ända sedan 2 månaders ålder. Sasja hette också "Dejlig" i sin stamtavla, just för att hon var dejlig både till utseende och till sitt sätt. En underbar hund på alla sätt.


  

Sasja som 2-3-månadersvalp. Hon hette Dejlig i stamtavlan - och visst var hon Dejlig hela sitt liv!  Halsbandet hon har på sig på bilden, använder idag vår katt Astrid Lindgren...

 

  

Sasja 3 månader gammal.

 

  

En favoritleksak, som Sasja älskade att leka med hela livet. :)


  

Sasjas kullbror Disco - och Sasja. Visst var de lika som bär! Både till sätt och utseende.



  


 


 

 

Sasja letar efter en handske som är gömd i ett äppelträd.


  

... Samma handske gömd i en gran i skogen.... :) Med på bilden, hennes kullbror och bästa hundvän Zitro. Två hundar som var oskiljaktiga medan Zitro ännu var i livet.

 

  

Påsläpp på spår.

 

 

Pinnlek vintertid - Sasja & Zitro - mina älskade hovawarthundar.

 

  

Uääh! :)

 

       

 

 

 

  H

ovawarthunden finns i tre färger: Blond, svart och Svart med bruna tecken(SMT). Här är Zitro uppställd som ung, ca 1,5 år gammal. (Kortet togs i samband med en kullsyskonträff som jag anordnade söder om Linköping.)

 

Zitro kom som omplaceringshund till mig och Sasja då han och Sasja var drygt 10 månader gamla.  Jag och Sasja hämtade hem honom dagen innan julafton år 2000. Några månader därefter flyttade jag och hundarna till Linköping för att börja ett nytt liv med en man, som kom med den tredje hoffen. På ett års tid och mitt under pågående utbrändhet, blev jag således med tre hovawarthundar.


Genom denna konstellation fick jag möjlighet att lära mig mycket om hundmetalitet och hundhantering ~ och som jag tror att jag även till viss del kommer att kunna använda mig av i mötet med hästar, trots att hästar är ett flyktdjur, vilket inte hundar är.  

 

  

Kamp efter lyckad spårning.

 

  

Zitro njuter i sommarvärmen.

 

  

 Sasja och Zitro efter utställning.


   

Sasja intensivt uppvaktad av min exmans hund Gizmo under pågående löp.... Inte alltid lätt att ha en tik tillsammans med två hanar, men det gick tack vare tydlig lydnad och noga kontroll. Så småningom kastrerades båda hanarna, men inte pga Sasjas löp utan pga osämja mellan hannarna.

 

  

Ung-Lejonet Zitro.

 

  

Zitro och Sasja på Ölands Djurpark.

 

   

Detta är en bild som ännu får mig att le. Jag minns hur roligt hundarna hade just vid den promenaden - och hur lycklig jag kände mig tillsammans med dem. Här syns Zitros pajas-fasoner tydligt!


   

 

   

 

   

 

   

 

   

 

   

 

   

 

  

Sasja och jag på vandring i Dalsland. Vi hade några månader tidigare förlorat vår älskade Zitro pga skador som inte gick att rehabilitera honom från. Jag och Sasja har även vandrat i Tiveden och på en mängd "mindre" platser. Eftersom hundarna har betytt så mycket för mig, har jag planerat mina aktivitetter på ett sätt där hundarna oftast har kunnat följa med mig. Det är få timmar under 11,5 års tid som jag och Sasja inte varit tillsammans. Det var samma sak med Zitro medan han levde, vi var oftast tillsammans alla tre.

 

  

Vackraste Zitro under en av våra härliga skogspromenader. Båda hundarna hade bra fostran och följde mig ofta lösa.


  

Hoffemonstren: Gizmo, Zitro och Sasja.

 

 

Jag tillsammans med hundarna. Ett kort taget med självutlösare.

 

   

En otroligt snäll och kärleksfull hund, mentalt stabil men också en stor pajas.

   

 

   

Jag försökte rehabilitera Zitro under nästan 1,5 års tid, men det lyckades inte. Det var en kamp mot tiden. Eftersom han tvingades äta kortison för smärta utlöst av skador, och kortison förhindrar muskelbygge, gick det åt fel håll. Hans skador i vänster bog och rygg kom allt tydligare fram. I februari 2006 fick han somna in. Han blev exakt 6 år.

 

     

Allra bästa vänner - och syskon.

 

  

Jag och Sasja. 

 

 

 

  

Sasja och Kitchi. Sasja var förträfflig på att samspela med andra hundar. Jag köpte Kitchi 2007. Redan vid 8 vecors ålder högg han efter mig och Sasja och eftersom han utvecklade alltmer aggressivitet, lät jag kastrera honom vid 2,5 års ålder, jobbade mycket med ledarskap en tid och när jag såg effekten av kastrationen och ledarskapsövningarna, lät jag omplacera honom. Jag har en son hemma och ville inte att en olycka skulle ske mellan hunden och något barn.

 

  

Kitchi var en mycket hård och svårfostrad hund, han påminde lite om Gizmo.  Men just här visade ändå Kitchi som valp att han accepterade Sasja som ledare i leken.

 

  

Min son som 2,5-åring tränar ledarskap med Sasja. Och Sasja var som vanligt bästa läromästare. Klokare hund går nog inte att finna.

 

 

Sasja ett halvår innan sin bortgång, dagen efter hennes 11-årsdag.

 

  

Liv och död - inget kan ändra, att jag för alltid kommer att älska denna hund.

 

  

 

 

Sasjas hälsa vacklade en längre tid. Veterinärerna kunde inte fastställa orsaken trots undersökningar för flera tusen. På slutet förstod jag själv, att det rörde sig om hjärtfel och cancer, därutöver hade hon begynnande starr och tappade snabbt muskulatur mot slutet. De sista tre veckorna gick det snabbt utför. Bara 2 veckor innan hon somnade in såg jag lyckan i hennes ögon och hon hade fortfarande stunder och dagar av kvalitet. Nu är hon borta.  Visst är väl livet och döden ibland bra underligt nära varandra?


Det sista hon gjorde i detta livet, var att se på mig med oändlig kärlek i sin blick och hon slickade bort tårarna från mina kinder. Några sekunder senare somnade hon in.


Sasja kommer att begravas på djurkyrkogården Kullsäter utanför Rimforsa (söder om Linköping) tillsammans med sin kullbror och älskade vän Zitro. Jag har i veckan burit Zitros aska till Sasjas kropp. I morgon kremeras Sasja. Nu återförenas Sasja och Zitro både på andra sidan och rent fysiskt här på jorden. Jag kan därmed också äntligen göra avslut även när det gäller Zitro.  


Både Sasja och Zitro var hundar som aldrig vek från min sida. De var de bästa hundar man kunde tänkas ha och båda var mycket speciella. De har givit mig oerhört mycket glädje - men också oerhört mycket sorg över att förlora dem. Det som hände Zitro var en chock, mardröm och förtvivlan jag burit i många år. Det som hände var så fel. Sasja fick ett långt fint liv med mig och hon fick somna in i värdighet efter en tids sjukdom. 


En era är slut. Jag är i sorg. Det är oerhört tyst och tomt utan Sasja. Jag har insett hur stor plats två djur kan ta i ens liv. Jag kommer aldrig att sluta älska Sasja och Zitro. Jag kommer aldrig att glömma dem.






 
ANNONS
 
Pernilla

Pernilla

21 augusti 2011 23:10

Åhh så sorligt. Att ta farväl av våra älskade djur är INTE lätt.
Jag känner med dig!
// Pernilla

http://hastliv.blogspot.com

Marianne Jordhén

22 augusti 2011 20:26

Tack, Pernilla för ditt stöd! Det är fruktansvärt tomt och tyst utan Sasja, som följt mig i så många år. Värst är nästan tystnaden på morgonen - utöver att komma hem utan att mötas av henne. Jag har älskat denna hund så djupt och vi har stått varandra så otroligt nära. Tack än en gång för din visade empati!

 
Ingen bild

Anders

23 augusti 2011 14:14

Jag är så ledsen att Sasja gått bort, hon var en kopia av sitt kullsyskon Disco.

Marianne Jordhén

23 augusti 2011 17:50

Tack, Anders! Ja, det är tungt och sorgligt. Finare hundar kunde vi inte ha haft!

 
Ingen bild

meealice.bloggplatsen.se

24 augusti 2011 08:47

Hon verkar ha vart en toppenhund!
Jag beklagar!
:(

//Meealice

Marianne Jordhén

24 augusti 2011 20:36

Tack, Meealice! Ja, hon var verkligen en toppenhund, liksom hennes bror Zitro.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Marianne Jordhén - 13 september 2015 16:23

Av Marianne Jordhén - 4 april 2015 13:00

  Jag har under några månader tagit paus från mitt hästbloggande, men har istället nu skapat en film om min historia, som jag gärna vill ska nå ut till fler. Titta gärna därför på denna film och begrunda, hur livet kan bli. Detta är mitt liv, mitt ...

Av Marianne Jordhén - 8 januari 2015 21:15

Efter 8 års kämpande, har jag nu tagit beslut om att lägga ner min dröm om egen häst. Livet har tagit turer jag inte riktigt hade räknat med. Det som från början gav energi att kunna lyfta mig upp ur sjukdom och ur ett destruktivt förhållande, har is...

Translate

Presentation

Min livsdröm och långa vandring till häst ~ och de hästar och hästfolk jag därigenom möter.

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Welsh cob

Körning

Horsemanship

Hästutbildare

Hoppning

Dressyr

Akademisk Ridkonst/Barockridning

Western

Brukskörning/bruksridning

Premiering

Islandshästar

Hästäventyr

Handla

Hästförbund & Föreningar

Hästdatabaser

Informationssajter

Rasföreningar

Hästjobb

Hästvård

Övrigt hästrelaterat

Hästbloggar

Övriga bloggar

Nyheter

Gästbok

Bloggportaler

Pinga Frisim http://nyligen.se/pinga.php?url=http%3A%2F%2Fwelshcob.bloggplatsen.se bloggping Blogg listad på Bloggtoppen.se SvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogen 1000länkar.com - gratis länkkatalog http://ping.bloggplus.se/ Bloggparaden http://www.webbsajter.se/from.php?85147 bloggar Sajttoppen bloggar Blogg Topplista bloggar
eXTReMe Tracker

Arkiv

Tidigare år

RSS

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Fråga mig

4 besvarade frågor

Bloggvärde

Besöksstatistik

Analytics

Twingly

http://rpc.twingly.com/

Blogglista

Blogglista.se Klicka på denna knapp om du tycker att min sajt är läsvärd.

Följ bloggen

Följ Welsh Cob med Blogkeen
Följ Welsh Cob med Bloglovin'

Övrigt

googleac358311984d9a27.html

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se