Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Marianne Jordhén - 22 mars 2011 11:39

SVT Plus har uppmärksammat ett Agria-ärende där en hundägare får avslag på att få ut på livförsäkringen för sin hund. Detta är något som kan hända alla djurägare, då försäkringsvillkoren ofta kan vara luddiga och det är en luckrativ bransch för försäkringsbolagen, varför jag tar med detta i min blogg. Avnitten kommer att vara möjliga att titta på fram till den 30 april.





Jag själv har en Agriaförsäkring som uppenbarligen inte går att säga upp eller förändra vid annat datum än just vid huvudförfallodatumet. Eftersom djurförsäkringar ofta löper årsvis, innebär det att det inte går att förändra försäkringsvillkoren mer än en dag per år, vilket är vansinnigt. Ett sätt att gå runt detta problem är att tillfälligt skriva över ägarskapet för djuret på någon annan. Äger man inte längre djuret, har man i alla fall rätt att döda försäkringen. Men då skall man också väga in, att det inte självklart går att teckna ny försäkring i annat bolag utan att låta genomföra en veterinärbesiktning på djuret.

ANNONS
Av Marianne Jordhén - 28 januari 2011 09:50

Vill du ge din häst en god grund att stå på eller få hjälp med utvecklingen av den?


På Flyinge erbjuds hästutbildning på olika nivåer från inridning upp till 6-års ålder inom ramen för Hippologprogrammet och YH Unghästutbildare tillsammans med lärare och beridare.


Under clinicsen får du från läktaren följa ur man går tillväga för att utbilda unghästar i olika stadier.

Tillfälle kommer att finnas för att ställa frågor och det är också möjligt att boka utbildningsplats för din egen unghäst.


Efter clinicsen kommer det också att vara en hingstvsning som börjar kl 15.00

Plats: Flyinge Stora Ridhus

När? 2011-03-26 kl 10-13.00

Ingen föranmälan krävs och det är gratis inträde


Mer info finns på:

 http://www.flyinge.se/Utbildningochforskning/Kurser/Avsuttnakurser.aspx

ANNONS
Av Marianne Jordhén - 20 januari 2011 18:44

Aimé Tschiffely beslutade 1925 att han ville bli den förste någonsin att rida från Buenos Aires till Washington. En sträcka om 16000 kilometer genom ibland mycket svår terräng.


Tschiffely behövde 2 tåliga hästar. Han valde två Crillohästar som var 15 och 16 år gamla och som tillhört en argentinsk indianhövding. De hette "Gato" (katt på spanska!) och Mancha. Hästarna var vana överlevare och passade för denna upptäcktsresa.


I april 1925 påbörjades den långa ritten. Vid en vidsträckt slätt kom de till en grund vattensampling där Gato stegrade sig och vägrade gå i vattnet. En man kom fram och berättade, att det fanns en farlig kvicksand under vattnet. I Peru fick hästarna och Tschiffely ta sig över ett stup genom att gå över en hängbro. Mitt på bron började hängbron svaja kraftigt, men Mancha som var en klok häst, väntade lugnt tills bron slutade gunga. När Gato till slut såg att Mancha och Tschiffely kommit över oskadda, gick även Mancha över.


I Equador hade plötsligt vägen spolats bort av häftigt regnande som orsakat ett jordskred. Sidvallarna var porösa, varför Tschiffely inte såg någon annan möjlighet än att ta en lång omväg, men Mancha bestämde sig för att hoppa över, straxt följd av Gato, varför även Tschiffely fick försöka göra detsamma.


Färden tog 2,5 år från det att de lämnade Buenos Aires tills de nådde fram till Washington. Tschiffely fick träffa president Coolidge i Vita Huset och man erbjöd att hästarna skulle kunna få bo i en park. Tschiffely tog dock med sig hästarna tillbaka till Argentina där han släpte ut dem i det fria.


Aimé Tschiffely blev berömd och skrev en bok om sina och hästarnas äventyr, Tschiffely's Ride. Tschiffely dedikerade boken till Gato och Mancha. En som gillar denna äventyrsbok berättar om den här:


Av Marianne Jordhén - 15 januari 2011 08:34

Efter att i 44 år ha varit Sveriges mest populära hundras sett till antalet nyregistrerade valpar, har nu Labradorerna tagit ledningen. 




Av Marianne Jordhén - 9 januari 2011 11:58

Vi har någonting att lära även av barnfilmer. Nu på morgonen, har jag och sonen suttit och tittat på "Mamma Mu och Kråkan". I scener från ladugården, får vi se hur tecknaren tecknat som egna rum åt varje ko i ladugården, att de får röra sig fritt inom sitt område. Mamma Mu har till och med trasmattor på golvet.


Vi har fått strängare regler för hästhållning. Inför en utveckling där spiltor på sikt skall bort, skall hästar hållas alltmer i box enligt minsta mått - eller i lösdrift. Men våra kära kor då, som tjänar oss år ut och år in med alla våra mjölkprodukter? Borde inte de också vara värda, att få gå lösa inomhus eller gå i lösdrifter istället för att stå uppbundna i trånga bås? Borde inte även våra kor få en drägligare tillvaro?





Av Marianne Jordhén - 25 december 2010 15:25

När jag var barn, brukade min mor säga till oss barn, att "vi skulle sikta mot stjärnorna, så kanske vi skulle nå grantopparna". Med tiden kom jag att omformulera dessa tankar till "Om jag vill nå stjärnorna, måste jag klättra högre än till grantopparna". Jag drev mig själv hårt och var på väg uppför stegen ovanför grantopparna. Men jag fick betala ett pris för att jag stängde mitt hjärta och för att jag inte lyssnade till min intuition.


En dag orkade inte min kropp och själ längre, stegen var inte tillräckligt starkt förankrad i jorden för en sådan färd och jag var förblindad av stjärnornas ljus. Jag föll handlöst utan fallskärm in i en värld där jag aldrig tidigare varit.


Sedan dess har det passerat 11 år. Under mina sista 15 år har jag förlorat några själar som jag älskat djupt. Jag har gått in och ut ur en relation av övergrepp och efterföljdskonsekvenser men som också resulterat i ett underbart barn, som idag fyller hela min tillvaro men halva min vardag med så otroligt mycket kärlek och glädje. Ett barn som inte självklart skulle födas av just mig och som jag också varit nära att förlora. Ett barn som trots detta är så fyllt av energi, fart och fläkt. Ett underbarn och en levande ängel, min läromästare. 


Pusselbitar håller dock på att finna sin rätta plats, en efter en. Det har funnits en mening med mitt handlösa fall och de vägar jag vandrat genom mitt liv. Var för sig, kan varje pusselbit se osammanhängande ut, men tillsammans skapas en helhet.  Dåtiden kan tynga ens steg, men för att se in i framtiden, måste man se klart på sin dåtid.


Det var aldrig meningen att jag skulle ta vägen över grantopparna och den något rangliga stegen för att försöka nå stjärnorna. Jag lurades som så många andra att tro att det var rätt väg, för det var den väg som lyste ljusast och som andra pratade om. Vem har inte hört "Sikta mot stjärnorna så når du kanske grantopparna?" Men vägen till målet är en annan. Inte bara för mig, utan för de flesta av oss. Den väg jag ser - där behövs inga fallskärmar. 


Med spänningen runt detta, följer en energi och en livskraft som är på väg att svinga mig som en katapult ut i det kända såväl som okända. Men också en urkraft som håller på att svinga mig ur sjukdom. Jag är stark, jag är en överlevare. Jag är något av en stark amazonkvinna med flera liv. Och jag är född ledare. Jag kommer att komma igen. 


Detta har varit mening genom hela mitt liv, fastän jag inte sett och förstått tidigare. Nu när jag summerar blir summan av kardemumman äntligen en helhet. En helhet inte bara för mig utan även för andra ~ och där hästar kommer att ha en betydelse och viktig funktion.


Av Marianne Jordhén - 12 december 2010 12:05

För många herrans år sedan, var min syster till en spågumma, som sade, att golfströmmen skulle komma att ändra riktning och att vi i Norden då skulle få mer medelhavsklimat. Jag minns att jag då bekymrade mig för hur det i så fall skulle gå för våra svenska skogar; Småväxta tallar finns väl söderöver, men hur skulle våra vackra granar och enar klara en sådan omställning?


De senaste åren, har jag gång på gång slagits av tanken, att vårt klimat har bestått, men att det snarare verkar som om det sker en förskjutning i våra årstider. Det som tidigare var vår, börjar alltmer bli vinter. Det som tidigare varit sommar, börjar alltmer bli vår. Det som tidigare varit höst, börjar alltmer bli sommar och det som tidigare varit vinter, börjar alltmer bli höst.


Denna observation har stämt i många år. Fram tills i år, då vi plötsligt fått vinter redan i november.


Vid lite googling kan man finna, att den julianska kalendern vi hade använt tidigare, inte var korrekt. Det skedde en långsam förskjutning av solåret. Påskdagen, som skall infalla den första söndagen efter den första fullmånen efter att solen passerat rakt över ekvatorn, kom i slutet av 1500-talet att närma sig sommaren. Vid 1751-52 års riksdag beslutades det att vi i Sverige därför skulle gå över till den gregorianska kalendern. I början av efterföljande år, plockade man då helt enkelt bort 11 dagar ur vår tidigare tideräkning, varmed man i februari endast hade 17 dagar det året, direkt följt av 1 mars.


Om vi tittar i 2011 års kalender, kan vi finna ett liknande fenomen, fast detta är rent tillfälligt. Påsken är förlagd till 21-24 april, men Kristi Himmelsfärd har hamnat den 2-5 juni och pingsten den 11-12 juni, vilket är senare än vad som tidigare varit fallet. Det är den enda gången på de närmaste 10 åren, som Kristi Himmelsfärd har hamnat i juni.


Vid granskningen av våra kommande kalenderår, kan vi dock ej finna spår av att det i vår tideräkning sker en förändring på så sätt att påsken närmar sig alltmer sommaren. Vår gregorianska kalender överensstämmer inte helt med den tid det tar för jorden att förflytta sig runt solen, men för att justera detta har vi lagt in våra skottår vart fjärde år.


I vårt klimat finns dock tecken på att det ändå kan vara så, att våra årstider är på väg att förskjutas. Detta måste således bero på något annat än vår tideräkning, exempelvis att jorden har förflyttat sig antingen i relation till solen eller att jordens axel kan ha börjat luta något annorlunda.


De lärde säger att jordaxelns lutning är 23,5 grader. Detta ger oss olika väder, som gör att vi kan dela in i årstider. Vi har länge delat in året i 4 årstider, men vid polerna och även vid ekvatorn finns det bara 2; den ljusa och mörka vid polerna och den torra/regniga vid ekvatorn.


Som den novis jag är på området men utifrån ovanstående information, går mina funderingar därför till om det är jordaxelns lutning som är på väg att förändras, då jag upplever dels en förskjutning av våra årstider men också att sommaren blir allt kortare och vintern allt längre. Eller är det så att vår och höst blir allt kortare i Norden?


Vad är dina reflektioner på ovanstående?





Translate

Presentation

Min livsdröm och långa vandring till häst ~ och de hästar och hästfolk jag därigenom möter.

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Welsh cob

Körning

Horsemanship

Hästutbildare

Hoppning

Dressyr

Akademisk Ridkonst/Barockridning

Western

Brukskörning/bruksridning

Premiering

Islandshästar

Hästäventyr

Handla

Hästförbund & Föreningar

Hästdatabaser

Informationssajter

Rasföreningar

Hästjobb

Hästvård

Övrigt hästrelaterat

Hästbloggar

Övriga bloggar

Nyheter

Gästbok

Bloggportaler

Pinga Frisim http://nyligen.se/pinga.php?url=http%3A%2F%2Fwelshcob.bloggplatsen.se bloggping Blogg listad på Bloggtoppen.se SvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogen 1000länkar.com - gratis länkkatalog http://ping.bloggplus.se/ Bloggparaden http://www.webbsajter.se/from.php?85147 bloggar Sajttoppen bloggar Blogg Topplista bloggar
eXTReMe Tracker

Arkiv

Tidigare år

RSS

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2016
>>>

Fråga mig

4 besvarade frågor

Bloggvärde

Besöksstatistik

Analytics

Twingly

http://rpc.twingly.com/

Blogglista

Blogglista.se Klicka på denna knapp om du tycker att min sajt är läsvärd.

Följ bloggen

Följ Welsh Cob med Blogkeen
Följ Welsh Cob med Bloglovin'

Övrigt

googleac358311984d9a27.html

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se