Inlägg publicerade under kategorin Medryttarhäst

Av Marianne Jordhén - 22 juni 2013 20:22

Midsommaren har gått i hästens tecken. På midsommaraftonens förmiddag begav sig jag och min särbo Curt till stallet. Gårdens ägarinna Caroline föreslog att jag kunde rida deras lettiska halvblod Sanna och att Curt kunde prova Enya. Även om Enya är ett starkt tinkersto, mäter hon ponnymått och hon är ung - och Curt är lång och tyngre än mig. Därför fick det bli en lugn tur i skogen. Curt har inte ridit sedan 70-talet, så det var härligt att se honom på hästryggen. Fantastiskt bra gjort av honom, måste jag säga! :-)


 

Curt & Enya på midsommaraftonen. (Foto: Marianne Jordhén)


Idag valde jag att värma upp Enya genom att ta en kortare tur i naturen.


 


 


 


Redan på vägen ut talade hon om att hon tänkte konstra lite. Hon gnäggade efter sina kompisar, trippade och på vägen hem försökte hon trava för att snabbare komma hem. Därför fick jag konstra lite tillbaka; göra små volter, rygga och göra bakdelsvändningar på den lilla skogsvägen.


 

"Konstrar du, konstrar jag!", var mitt budskap till Enya.


Väl hemma igen, började jag jobba henne över cavallettibommar då Enya ännu inte lärt sig riktigt att parera med sina ben på rätt sätt. Vi varierade avståndet mellan bommarna för att hitta rätt avstånd för henne att kliva och trava över, men hon slog ändå i någon hov vid varje tur över bommarna. Hm...

 


En riktig cowboy eller cowgirl måste ju klara av att hoppa då de sitter i en westernsadel, eller? Jag har aldrig tidigare testat, så det ville jag prova.   Curt och gårdsägarnas dotter Madde byggde ett lågt hinder åt mig. Det blev mest roliga små klumpiga skutt över men nu har vi i alla fall provat det. :-) Jag själv har inte hopptränat sedan jag var 16 år gammal så det är ett tag sedan. Nu är jag 47. :-)


 

 

Vid ett tillfälle fick jag upp henne i en kort galopp innan hindret, men precis innan hindret stannade hon av trots att jag manade på henne. Det där får vi nog finslipa lite på när jag sitter i en vanlig engelsk sadel.


 

Madde och jag i samspråk.


Därefter gymnastiserade jag Enya lite extra genom att rida i små volter, serpentiner och slalom i kort trav i båda riktningarna. Det gick riktigt bra! :-)


 

 

Ett sto som fått fång får vistas i paddocken när vi inte rider. Därför fanns det en del högar som jag kunde använda när jag red slalom med Enya.

 


Innan dagens ridpass var slut, var jag som ryttare genomsvettig. Detta var ett riktigt fyspass för mig såväl som för Enya. Men jag var jättenöjd, för jag märkte att Enya blev riktigt uppmjukad i båda sidorna och till slut var med på det jag ville att hon skulle göra. Visst gjorde hon lite krumsprång i början och vid ett tillfälle när hon sparkade backut och knixade till med kroppen i försök att få av mig, var det tur att jag hade starka ben och satt i westernsadel. Förhoppningsvis lär hon sig allteftersom att det inte är så lätt att få av mig som ryttare. Och förhoppningsvis klarar jag av att hålla mig kvar varje gång.  


För varje gång jag sitter i sadeln, märker jag att jag minns alltmer från mina tidigare ryttarår liksom att jag håller på att hitta tillbaka till min balans. Jag har ju aldrig varit högre utbildad i ridkonsten men intresset har ju funnits där enda sedan barnsben, även om jag under många år levt utan häst och haft annat att göra. Men jag fick nog ändå en ganska bra grund att stå på. Det är kanske som med ridning som med cykling, att har man en gång lärt sig där, sitter kunskaperna i ryggraden kvar även om man gjort ett längre uppehåll. Jag minns mycket mer än jag faktiskt trodde - det känns som en stor seger. Och jag såg på midsommarafton, att även min särbo Curt minns en hel del, trots att det är över 40 år sedan han red sist.   

För att befästa ledarskapet ytterligare, körde jag lite enklare kort markhantering ute på stallplanen innan vi pysslade om Enya och Sanna lite och släppte ut dem i hagen igen. Kommunikationen mellan mig och Enya går allt bättre och det känns jätteroligt att få rida en häst att utvecklas med!    Tack Jenny för att du ger mig denna chans!!


När jag körde hem, kände jag hur trött jag var i låren efter dagens träningspass. Förmodligen kommer jag att få rejäl träningsvärk - men det har ju ingen dött av. Snarare känns det skönt att ha jobbat riktigt i sadeln.


Dagens fotografering har min särbo Curt Ögren stått för.   








ANNONS
Av Marianne Jordhén - 19 juni 2013 18:17

Idag har jag och Zorro haft en underbar dag tillsammans med tinkerstoet Enya samt trevliga Madde och hennes Lettiska halvblod Sanna. Börjar därför med en fin bild på Sanna och hennes matte Madde:


 

Madde med sitt lettiska halvblod Sanna. (Foto: Marianne Jordhén)



Eftersom Enya stack i sken med mig i lördags när jag var på uteritt med henne, ville jag se vilken kommunikation jag kunde utveckla med henne från marken idag och hon svarade bra på våra övningar, tycker jag.


Jag började med att longera Enya en stund för att mjuka upp henne lite. Därefter fick hon löshoppa några gånger innan jag började markhantera henne lite enligt horsemanship. Vid ett tillfälle skrittade jag henne mot ett hinder och hon visade på bjudning och ville ta sats. Jag släppte henne så att hon kunde få hoppa. Det tyckte hon om!


Därefter släppte jag henne lös och lät henne springa i paddocken så att jag kunde ta lite fina bilder på henne.


 

Enya stannar vid ingången till paddocken. Jag avvaktar för att se om jag kan få kontakt med henne. (Foto: Marianne Jordhén)


 

Enya tar kontakt. (Foto: Marianne Jordhén)


 

Hon lyssnar och undrar vad det är jag vill... (Foto: Marianne Jordhén)


 

....och tittar efter Zorro. (Foto: Marianne Jordhén)


 

Fortsätter kommunicera och begrunda vad jag vill.... Jag väntar ut henne lite till... (Foto: Marianne Jordhén)


 

"Vill du att jag ska komma?" frågar Enya. (Foto: Marianne Jordhén)


 

"Ok, då...." (Foto: Marianne Jordhén)


 

Jag sände henne i skritt över stockarna och hon gjorde som jag ville.... (Foto: Marianne Jordhén)


 

Bad henne öka takten... (Foto: Marianne Jordhén)


 

"Det här är ju kul!" sade Enya och sträckte ut i galopp.   (Foto: Marianne Jordhén) 


 

"I believe I can fly!", sjöng hon nästan.      (Foto: Marianne Jordhén)


Och det var roligt att få springa och leka!


 

Enya stannade inte vid grinden detta varv, för nu förstod hon vad jag ville. Hon verkade uppskatta vår lek. (Foto: Marianne Jordhén)


 

Åh, vad underbart! (Foto: Marianne Jordhén)


 

Och visst sprang hon fint! Hon verkade njuta i fulla drag av dagens övningar. (Foto: Marianne Jordhén)


 


 

Sötnosen får vila ett tag. (Foto: Marianne Jordhén)


 

Smart är hon också: Hon vilade hoven på stocken för att nå ner och klia sig på benet. (Foto: Marianne Jordhén)


Enya är ett otroligt snällt sto som har en god vilja, tycker att det är roligt att jobba och jag ser att hon vill kommunicera med mig. Hon är en härlig individ, jag tycker jättemycket om henne!   Vad jag har haft tur som får pyssla med henne!!! Vi kommer att lära oss mycket av varandra.

Till sist gav jag henne lite massage och stretching - oj vad hon njöt!   



Madde kom ut och markhanterade sitt lettiska halvblod Sanna ett tag och jag hann med att ta lite fina bilder på dem också, så här kommer de:


 

Sanna var för dagen lite tjurig och bångstyrig. Men Madde gav sig inte.   


 


 


 


 


 


 

"Flytta på dig!", utmanade Sanna sin matte.



  

 

Flytta på dig!, sade Sanna igen. "Nej", svarade Madde lugnt. "Du ska göra som jag vill!"


 

"Fasen också, då får jag väl prova att göra mig ännu större då!", tänkte Sanna. Madde stod lugnt kvar och visade vägen. (Foto: Marianne Jordhén)


 

Jamen ok, då jag får väl dra då!, sade Sanna missnöjt. Madde följden snabbt upp i förändringen.  (Foto: Marianne Jordhén)


 


 

"Åh, vad vill hon att jag ska göra nu då???", tänker Sanna. "Matte finns där ... " (Foto: Marianne Jordhén)


 

Sannas vackra profil. (Foto: Marianne Jordhén)


 

Sanna och Madde i ett kärleksfullt ögonblick. (Foto: Marianne Jordhén)


 

Nu kan jag äntligen slappna av!, sade Sanna. Och visst finns det en fin kommunikation och förtroende mellan dem, även om Sanna vill konstra lite.  (Foto: Marianne Jordhén)


Nu är jag trött och nöjd för idag. Men vad härligt det har varit! Jag har känt frihet, lycka och glädje. Kommunikationen har funnits där mellan mig och Enya. Jag är nöjd med vad vi uppnådde med dagens träningspass.


Och tack Madde för en trevlig stund tillsammans!    




ANNONS
Av Marianne Jordhén - 11 juni 2013 20:40

Tinkerstoet Enya är verkligen härlig. Hon är social och söker min kontakt, hon kommer glatt emot mig i hagen och vill gärna kela. Som den unghäst hon är, testar hon lite gränser, men det gör henne ju ännu mera charmig i mina ögon. För att bara ha blivit riden ungefär 3 månader är hon fantastiskt duktig redan nu och det märks att hon är välhanterad och har gott förtroende för människor. Detta ger jag ägarinnan Jenny en eloge för!  

Det är också skönt att Jenny har samma syn på hästhantering som jag själv. Ingen av oss vill exempelvis använda hästtäcken och om det går, vill vi gärna att hästarna ska få gå barfota.


Idag red vi ut en sväng så att jag kan lära mig omgivningarna. Det blev en fin tur. Min särbo Curt gick efter oss tillsammans med vår hund Zorro.Vid ett tillfälle ville han springa före för att kunna ta bilder på oss framifrån. Enya drogs med i språngmarschen och ville inte riktigt lyssna på mig, så jag fick dra runt hennes huvud för att få stopp på henne. Det gick ju bra det också.   


Det är underligt, men jag tror jag aldrig varit rädd i sadeln. Ändå lärde jag mig rida utan skyddsväst som jag tycker är mer ivägen och gör mig otymplig, varför jag helst rider utan. Jag fick redan från barnastadium lära mig att om jag ramlade av skulle jag försöka rulla ihop mig som en boll och tänka på att skydda rygg och nacke. Hur kan man göra det när man har en stel väst på sig? Vissa västar gör ju ryttarna stela som pinnar!

Trots att jag som ung ofta red ganska busiga ponnies och hästar, har jag ändå hittills bara rasat av några få gånger. Det får mig att tänka på det gamla talesättet, att man inte är en bra ryttare förrän man ramlat av minst 100 gånger. I så fall har jag långt kvar. Och trots att det inte fanns skyddsvästar under min barn- och ungdom (...lika lite som det fanns hästtäcken...) var det aldrig någon av mina ridkompisar som gjorde sig allvarligt illa när de ramlade av. För det gjorde de.   


Vid ett tillfälle tog jag för hög fart när jag skulle hoppa upp på min shettis varmed jag råkade göra en kullerbytta och landade på andra sidan henne. Min shettis vände på huvudet och stod och skrattade åt mig. Min syster ägde en nästintill omöjlig welsh, som var expert på att bli av med sina ryttare. De enda som kunde rida den bångstyrige var min syster och jag, han fick inte av oss hur han än försökte. Hans värsta trick var att med ryttare i sadeln ta sikte på en nässelhög som han lade sig ned och rullade i.  Det var inte jag eller min syster som red honom då, utan en annan tjej.


En annan gång var det en russ-arab-korsning vid Älvkarleby Ridklubb som kastade av mig rakt in i en enbuske. Det var snö ute och jag landade mjukt så det var ingen fara.

En gång när vi tränade hoppning, vägrade min new forest vid ett hinder och jag flög över. Jag råkade stuka min handled, men det var allt.


Den sommaren då jag skadade mig i nacke och rygg, arbetade jag på en 4H-gård. Man hade lånat en kynnig islänning till gården över sommaren. Den visade ögonvitorna och sedan kom antingen en kick med ena frambenet eller en spark. För att kunna köra turridning för barnen på den islänningen, hade 2 ledare gått och lett hästen på vardera sida med ett grimskaft, lagom långt ut för att hästen inte skulle bli kunna nå dem med sina kickar med frambenen. En kollega ville rida ut på hästen. Det slutade med en flygtur rakt ner i ett dike bara ca 100 meter från gårdsplanen. När jag hörde om hur besvärlig hästen var, blev jag förgrymmad. Jag tränsade och sadlade honom och gav mig ut på en långfärd på ca 1,5-2 mil. Hästen försökte kasta av mig stup i ett, men jag höll mig kvar och tvingade honom framåt i kort trav. När vi kom tillbaka till 4H-gården efter ca 4 timmars kamp, sänkte han sitt huvud och stod och flåsade. Därefter kunde jag som enda ryttare sadla, tränsa och rida honom resten av sommaren utan att bli huggen eller sparkad.   


Med dagens bildbevis insåg jag att jag antingen får banta eller skaffa större ridbrallor  tills dess får det bli bilder bakifrån.   


 

     

Visst är väl damen Enya charmerande???   Bakom står bästa kompisen Sanna som idag reds av Enyas matte Jenny.


Naturen är fantastiskt vacker i det område Enya med kompisar bor, med böljande landskap, lövträd, vilda djur och härliga stigar och grusvägar att ta sig fram på. Redan på vägen dit, stannade vi till för lite harungesafari, de lekte så härligt på stubbåkern. Vi hann också träffa på några rådjur.


 


Min särbo Curt var glad över dagens promenad- och språngmarsch och han hängde med bra där han travade på bakom oss. 


  


De sista 2 årens sjukdomskomplikationer har förhindrat mig från att sitta upp i sadeln. Under den tiden har jag fått lägga min dröm om hästliv helt på hyllan, men nu börjar det äntligen vända till det bättre. Jag verkligen njuter av att få pyssla om Enya och rida henne. I morse vaknade jag med lyckorus vid tanken på att jag idag skulle få träffa henne igen.   Det är verkligen - LIVSKVALITET!





Av Marianne Jordhén - 6 juni 2013 16:03

Jag har ju letat en medryttarhäst och idag var jag och provred tinkerstoet Enya för att se om vi passar tillsammans. Det visade sig klicka mellan oss, detta är ett sto som jag kommer att tycka väldigt mycket om. Hon är 5 år gammal och har bara ridits i några månader men "fattar galoppen" - hon lyssnar redan nu fantastiskt bra på hjälper och är helt klart en utvecklingsbar häst. 


 

Matte Jenny på Enya. (Foto: Marianne Jordhén)


Enya lyssnar redan nu bra på hjälperna. Hon svarar på skänklar för alla tre gångarter liksom för framdels- och bakdelsvändningar. Hon känner in viktfördelning i sadeln. Jag tror hon också ganska snart kommer att förstå skänkelvikning. Hon har en mjuk och behaglig gång i lätt och mer utsträckt trav. I galoppen gav hon mig känslan att detta är en tjej som verkar tycka om att ge allt hon kan om hon får för sin ryttare.


Efter lite ridning i paddocken samt en skogstur och en kortare tur på grusväg, pysslade vi om hästarna lite. Jag förvånades över hennes fantastiska hovkvalitet, där strålen var fast och fin. Efter en skön svalkande dusch och då jag borstat av henne, släppte vi ut hästarna i sin hage. Rena och fina.....   


 

"Åh, vad skönt att få rulla sig!", sade Enya. (Foto: Marianne Jordhén)


Det som tidigare var en svart-vit skäck blev plötsligt....???


 

...en sittande skimmel???   Här sitter Enya med sin allra bästa kompis, ett lettiskt halvblod som gårdens ägare har. (Foto: Marianne Jordhén)


Visst är det bra konstigt, men att rulla sig verkar smitta. Så bästa kompisen lade sig också för att rulla på exakt samma plats i hagen.


 

"Åh, vad skönt!", tyckte det lettiska halvblodet som Jenny red. (Foto: Marianne Jordhén)



 

Enya med sin bästa kompis. (Foto: Marianne Jordhén)

 


På gården finns också gårdsägarnas brunskimmelsto (Lettiskt Halvblod).

 

 

Jenny och det lettiska halvblodet som är brunskimmel. (Foto: Marianne Jordhén)

 

Och en söt liten shettis runt metern hög.

 

 

Shettiskillen. (Foto: Marianne Jordhén)

 

Tänk att bo så vackert!  

Detta var en underbar förmiddag som gav mig frid i min själ. Och jag är så tacksam för att Jenny ger mig denna chans att få rida hennes trevliga tinkersto! TACK!!!   Det betyder oerhört mycket för mig!




Translate

Presentation

Min livsdröm och långa vandring till häst ~ och de hästar och hästfolk jag därigenom möter.

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Welsh cob

Körning

Horsemanship

Hästutbildare

Hoppning

Dressyr

Akademisk Ridkonst/Barockridning

Western

Brukskörning/bruksridning

Premiering

Islandshästar

Hästäventyr

Handla

Hästförbund & Föreningar

Hästdatabaser

Informationssajter

Rasföreningar

Hästjobb

Hästvård

Övrigt hästrelaterat

Hästbloggar

Övriga bloggar

Nyheter

Gästbok

Bloggportaler

Pinga Frisim http://nyligen.se/pinga.php?url=http%3A%2F%2Fwelshcob.bloggplatsen.se bloggping Blogg listad på Bloggtoppen.se SvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogen 1000länkar.com - gratis länkkatalog http://ping.bloggplus.se/ Bloggparaden http://www.webbsajter.se/from.php?85147 bloggar Sajttoppen bloggar Blogg Topplista bloggar
eXTReMe Tracker

Arkiv

Tidigare år

RSS

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2016
>>>

Fråga mig

4 besvarade frågor

Bloggvärde

Besöksstatistik

Analytics

Twingly

http://rpc.twingly.com/

Blogglista

Blogglista.se Klicka på denna knapp om du tycker att min sajt är läsvärd.

Följ bloggen

Följ Welsh Cob med Blogkeen
Följ Welsh Cob med Bloglovin'

Övrigt

googleac358311984d9a27.html

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se