Inlägg publicerade under kategorin Ridning

Av Marianne Jordhén - 25 oktober 2010 16:30

Alltfler skaffar häst vid mindre stugor och villor på landet, utan tillräckligt mycket tillhörande mark eller ens med vettigt stall och utrymmen för hästarnas mat och utrustning. Uthus byggs ibland om till stall trots att de aldrig var avsedda för att husera hästar. Vissa håller fler hästar än vad lagen tillåter utan gödselplatta, vissa saknar vatten indraget i stallet. Många saknar en paddock eller vettig gårdsplan att träna sina hästar vid. Men hästen behöver fortfarande omvårdnad och få röra på sig - och då nyttjar många ryttare allemansrätten och grannens mark. Många markägare har börjat reagera på att deras mark blir förstörd av ridningen. Det blir en intressekonflikt.


Hur skall vi kunna samsas i naturen, leva jämsides och visa respekt för varandra utan att behöva göra avkall på det som betyder mest för var och en av oss? För hästägarna tiden tillsammans med hästarna ute i vår natur - och för markägarna marken med dess växter och som är deras inkomstkälla och som ibland förstörs av ridningen?


Jag lever på ett av Sveriges större slättlandskap. Många gårdar är insprängda mellan stora fält som odlas med ettårig gröda. De naturliga ridvägar som jag är van med sedan barnben, saknas i detta område vid många av dessa gårdar. Slättlandskapet har slagit ut de naturliga skogsmarkerna i området, eftersom slätterna är mer brukbara och ger snabbare avkastning. Smågårdarna blir lidande, i alla fall för de som önskar ha häst. Uthus finns, men inte möjligheten att ta ut hästen på en rid- eller körtur i området utan att bege sig ut på trafikerade vägar där bilar kör närmare 100 km/h. För vart tar man vägen om man vill träna sin häst?


Alltfler önskar skaffa häst, och hela samhället andas alltmer häst. I dagarna har riksdagen fått en motion med förslag om att godkänna ridning som subventionerad friskvårdsaktivitet. Men vårt sätt att leva förhindrar att många kan förverkliga sin dröm, även om man har råd och även då man bor i en mindre stad mitt på slättlandskapet. Stallplatserna är för få för att räcka åt alla. Ridvägarna är för få. Uthus står tomma för att kringförutsättningar för häst saknas. Gårdar har kringskurits från det naturliga sättet att rida och sköta häst.


Något som skulle kunna motverka denna trend, är de ridleder som har börjat marknadsföras runtom i vårt land. Men det räcker inte. Det krävs fler ridvägar. Underbara skogsstigar och grusvägar i böljande landskap. Utan asfalt som sliter så på ben! Och en lagändring, som kan tillåta att hästar slutar klassas som motorfordon för säkerhets skull och istället kan tillåtas ridas på gång- och cykelbanor eller alternativa ridfält som går parallellt med dessa. Att genom bristerna tvinga ut ryttare och hästar på vägar där motorfordon färdas i hög hastighet, är att också att glömma säkerheten för alla inblandade. Vi borde stoppa, att mer mark säljs av från de mindre gårdarna. Utan markerna försvinner möjligheten att realisera de drömmar många av oss har: Att ge våra hästar ett bra liv tillsammans med oss! Att kunna köpa en gård, som tillåter några hästar.


ANNONS
Av Marianne Jordhén - 1 oktober 2010 22:04

Jag hittade ett lite speciellt klipp. Visst är det fantastiska trick, men hur mycket skadas hästarna i trickridning? Hursomhelst blir hästarna miljötränade.  Vilka är era reaktioner?


ANNONS
Av Marianne Jordhén - 11 september 2010 19:27

Sonens nybörjarridning vid Stjärnans Ponnyridning fungerade inte på måndagskvällar, då sonen var för trött i samband med bytet från pappan. Jag hade redan från början varit tveksam till om detta skulle fungera och hade också flaggat för det gentemot ridskoleägaren. Pia på Stjärnans Ponnyridning erbjöd därför i veckan att sonen istället skulle kunna få hoppa över i knatteridningsgrupp på lördagar eftersom hon inte hade någon annan nybörjargrupp. Fast då skulle vi fortfarande få betala samma pris som för nybörjarlektion (jag skulle inte få tillbaka något på den terminsavgift jag redan betalat). Men denna lördag skulle också knatteridningen falla bort pga att den var inställd, vilket skulle innebära att vi skulle få betala hutlöst mycket för de få och korta ridstunder som sonen skulle få under denna termin. Jag vill också helst att han också ska få pyssla med hästen före och/eller efter ridningen, då jag anser att det är minst lika viktigt.


På knatteridningen skulle sonen bara få sitta upp på en redan sadlad och tränsad ponny och endast ha 30 minuter med ponnyn istället för de 60 minutrarna som ingick i nybörjargruppen. Denna deal tyckte jag inte var acceptabel. Eftersom vi inte kunde enas, valde jag därför att avböja vår plats helt trots att jag ej får igen något av pengarna.  


Istället bokade vi in knatteridning på ridskolan som sonen red på under våren och idag har han fått rida på söta lilla Bella (Dalsgårds Bellona e: Almnäs Baron- Brimo) igen, som vi båda blivit så förtjusta i. Två ytterligare fördelar med att rida på "gamla" ridskolan är att de rider i ridhus vid dåligt väder - och att det är närmare dit. Och det kändes idag som att verkligen komma hem, när vi kom till gamla ridskolan! :-D


   

Knatteridningen avslutas alltid med att barnen får rida utan stigbyglar och därefter får de krama om ponnyerna innan de hoppar av. (Foto: Marianne J)


  

Så här strålar min son som en sol under ridningen. Kortet är taget straxt innan han hoppar av vid lektionens slut. (Foto: Marianne J)


     

När man hoppat av ska man såklart ta upp stigbyglarna. Att ta tygeln över Bellas huvud glömde han dock bort idag, det får vi ta nästa gång. (Foto: Marianne J)


Idag föll Bella nästan in i galopp på långsträckan i ridhuset, till min sons stora förtjusning. Det gick undan! Tänk att en liten ponny på ca 1 meter kan springa så snabbt! Sonen börjar för övrigt få kläm på att rida lätt, balansen blir också allt bättre för varje gång. Härligt!


Den nya ridinstruktören pratade lite med oss om att sonen kanske egentligen borde gå i nybörjargrupp, men hur ordnar man det när sonen bara kan rida varannan vecka?


Men jag är ändå stolt över min son, han är duktig! Trots allt är han bara 5,5 år gammal och han gör snabba framsteg. Och jag ser hur mycket hans självförtroende växer för varje gång.


Efter knatteridningen, var det på ridskolan klubbmästerskap i hoppning, varför vi stannade och umgicks lite med hästfolket. En trevlig eftermiddag!


Av Marianne Jordhén - 4 september 2010 19:23

Mamman till pojken Ross har lagt ut en ny längre film som visar när olydiga ponnyn Ed går bättre för sin lilla ryttare Ross:



Som ni kan se, har pojken Ross ett kortare spö än tidigare och som han använder mindre samt de har valt att sätta på inspänningstyglar för att inte Ed ska kunna dra ner huvudet framåt.


Ponnyn Ed är nu såld för att dra vagn medan pojken Ross har fått en ny ponny vid namn Pip, och vad jag kan se har han denna gång fått en welshvalack som är lite mer lyhörd. Ross är nu 9 år gammal och på filmen håller han på "känna in" sin nya häst:



Mamman resonerar som så, att det inte är rimligt att undanhålla barnen från aktiviteter där de kan skada sig. Speciellt är det inte rimligt att hålla barnen borta från aktiviteter som de tycker så mycket om och Ross tycker verkligen om att rida.  De kan lika gärna krocka med bilen tror jag hon nämner någonstans.


Tidigare lät det som att denna pojke givit upp ridningen, men så är således inte fallet. Han har bara gått vidare till en ny häst.


BTW, har ni sett vilken usikt de har från paddocken?






Av Marianne Jordhén - 4 september 2010 09:27

Trec är en ridsport som kan liknas lite vid en blandning av fältritt, bruksridning och Working Equitation. Man rider orientering, hinderteknikbana och gångartsprover (skritt och galopp). Domarna tittar på samspelet mellan ryttare och häst och momenten rids på tid, där straffpoäng ges om tidsramarna ej hålls.



Sedan 2004 arrangeras ett världsmästerskap för seniorer vart fjärde år och sedan 2006 även ett Europamästerskap vart fjärde år. Europeiska öppna mästerskapen för Young Riders (16-21 år) organiseras varje år och kombineras med Världsmästerskapen eller Europeiska öppna Mästerskapen för seniorer vartannat år. Tävlingarna hålls över två dagar.


Hästar och ponnier av alla raser kan deltaga, men de måste ha fyllt 6 år. Om jag förstått saken rätt, finns det ingen åldersgräns på ryttaren för att tävla med ponny. Alla typer av bett och bettlöst träns är godkända, och det är godkänt att rida i grimma samt att rida med oskodd häst. Man måste dock använda samma utrustning i alla grenarna, men det är tillåtet att ta av sadelväskor vid gångartstest och hinderteknikprov.


Orienteringsdistansen för senioer är mellan 35-45 km/dag och för young riders 25-35 km. För orienteringsmomentet ("POR") ska den tävlande ha all nödvändig utrustning för en dagsritt, dvs


*grimma och grimskaft

*lampa och reflexer för att synas bakifrån eller en lampa med vitt ljus framåt och rött bakåt.

*för skodda hästar, en häst-boot eller akut skoningsutrustning

*identitetshandlingar för ryttare och häst

*litet första hjälpen-set (utan vassa föremål)


Hinderteknikbanan består av 16 naturliga eller skapade hinder som skulle kunna uppstå vid uteritt. Som exempel på hinder kan nämnas att leda och rida i korridorer, ta sig förbi en vall, leda eller rida nerför eller uppför trappa, leda eller rida ner eller uppför en avsats eller sluttning, leda eller rida över gångbro, korsa vatten eller diken, rida slalom och ta sig igenom en grind.


Man mäter hjärtfrekvens och gör hältkontroll mellan orienteringen och n de övriga två momenten. 


Vill du läsa mer om denna ridsport, kika vidare på http://www.trecsverige.se/


Detta är en ridsport som skulle passa mig. Jag tror också att denna sport skulle passa utmärkt även för welsh cobbar. Och jag tror att denna sport kommer att växa sig stor i Sverige.


Visst ser det roligt ut?


Av Marianne Jordhén - 3 september 2010 21:57

LRF har en pågående informationskampanj om vad ryttare måste tänka på för att inte skada bönders gröda. Deras kom-ihåg under höstridning är:


* Är du osäker på om stubben har insådd gröda, fråga den som brukar marken innan du rider ut på den

* Rid inte igenom planteringar eller betesvall

* Fråga den som äger/brukar marken om ni gemensamt kan hitta ridslingor som fungerar för er båda


De viktigaste punkterna i allemansrätten för ryttare är:


Här är det fritt fram
• Allmän väg
• Kommunal/statlig väg
• Enskild väg med statsbidrag
• Utmärkt ridled/ridstig


Här ska du fråga först
• Skogsbilväg
• Ägoväg/privat väg
• Enskild väg/grusväg
• Ängar/hagar
• Stränder
• Strax efter skörd


Här ska du inte rida
• Mjuka och blöta stigar
• Planteringar/skogsplanteringar
• Naturreservat/nationalpark
• Åkermark/stubbåker
• Betesvall
• Privat tomtmark
• Parker, gräsmattor
• Trottoarer och cykelbanor
• Uppmärkta skidspår, motionsspår och vandringsleder 


Har du frågor om hästen och allemansrätten, kontakta:
Jenny Svensson, hästansvarig på LRF, 08-787 51 03  eller jenny.svensson@lrf.se
 

För mer information om hästen och allemansrätten se LRFs webbplats:
www.lrf.se/allemansratt-till-hast

Av Marianne Jordhén - 24 augusti 2010 19:34

  

Salstas Splendid i Engelsk Ridklass på Östergötlands Ponnysällskaps utställning i juli 2010: Är ryttaren för stor för sin ponny? Skänkelläget blir fel - men ryttaren är nog fortfarande tillräckligt lätt för att bäras av denna lilla men starka welsh mountainhingst, som tillsammans visade på fin uppvisning och att ponnyn ändå kunde ta ut steget. (Foto: Marianne J)


Det pågår just nu en diskussion på olika bloggar om ryttarens storlek till vald häst. Det ursprungliga blogginlägget skrevs av Klara på http://klaraskrabater.blogg.se/2010/august/klara-funderar-varfor-vagrar-folk-att-inse.html#comment där hon frågade följande:


"Satt och kollade runt på facebook och i lite bloggar förut, och jag har kommit fram till att det finns väldigt många stora ryttare som vägrar sluta rida ponny. Merparten av dessa rider inte sina hästar i form, utan all extra vikt läggs på frambenen och ponnyn kommer antagligen att sluta med problem i benen och ryggen. Hur kan det vara så himla svårt att inse att man blivit för stor?"


Jag gjorde ett svarsinlägg där jag skrev:


"Jag har skrivit ett blogginlägg vinklat precis från motsatta håll; Jag tycker att det är synd att tävlingsreglementet ofta "tvingar" korta tjejer till att rida på stor häst, bara för att de passerat 18-årsgränsen. Tävlingsreglementet borde rimligen istället sätta krav på att man ska välja hästens storlek utifrån sin viktgrupp och ryttarens benlängd.


Jag är vuxen (+40) men jag är bara 159 cm lång. För några veckor sedan red jag en liten häst på 152 cm i mankhöjd, och jag var egentligen för liten för honom sett till hur långa ben jag har. Med tanke på min längd skulle jag själv egentligen passa bäst på D-ponny alternativt medelgrov häst runt 150 cm i mankhöjd. Jag passar definitivt inte på hästar som är +160 cm i mankhöjd. Dessutom tycker jag om ponnymentaliteten mer än den mentalitet som ofta stora hästar har.


Många D-ponnys klarar av att bära mer än vad vi tror, om de bara är tränade för att göra det regelbundet. Det finns också viktbärande C-ponnys, för att inte tala om starka islandshästar som ofta är runt 135 cm i mh.


Jag respekterar era åsikter, men håller inte med er."

Klara svarade med följande på min blogg:

 

"SV: Till att börja med; tack för kommentaren, alltid skoj med kommentarer som skapar en intressant diskussion!

Men jag tror att du missförstod mig en aning, jag tycker absolut inte att man ska behöva tvingas upp på storhäst när man blir 18, om man är liten i växten. Det jag ville kritisera i mitt inlägg är främst överviktiga, men också långa personer, som vägrar sluta rida sina ponnyer trots att de är märkbart för stora för dem. Håller med dig till punkt och pricka i att det är dumt att bli upptvingad på storhäst som sagt, jag fick ju vackert ta det i och med att jag blir 18 nu, men jag har valt en liten häst (150), och kommer därmed över ponnygränsen, men man får ju räkna med att vara utslagen på en gång. På en så liten häst har man ingen chans mot stora halvblod på en hopptävling till exempel, så man får ju räkna med att bara tävla för skojs skull. Det är faktiskt dumt. Jag håller med dig om att reglerna borde ändras till att ekipaget ska se lagom ut, och kanske man skulle införa en junior/seniorindelning istället. Det är ju dock en ganska svår fråga, för vem ska säga till de som är för tunga för sina ponnyer? Det tål att kluras på!

 

Jag svarade:

"Jamen då är vi på samma våglängd: vikten och längden borde vara mer avgörande än åldern.


Egentligen borde det vara rimligt att i tävlingsreglementet dela in även stora hästar i två eller tre grupper; 148,1-158 cm, 158,1-168 cm och +168,1? För egentligen är det orimligt att de med en 150 cm häst ska tävla mot en som är 175 i hoppning. Det blir ju bara att tävla mot sig själv. Dessutom skulle ju inte de som passerar 18-årsgränsen men som ändå är korta och små behöva välja de största halvbloden för att kunna hävda sig tävlingsmässigt. Man skulle kunna välja häst med hjärtat istället för med hjärnan.


En bieffekt skulle kunna vara att priserna på små hästar förmodligen skulle öka då efterfrågan på dem också skulle stiga - medan priserna för de största halvbloden skulle kanske minska.

Emily (http://memily.blogg.se/) skrev inlägg på Klaraskrabater:


"Håller med dig, bra inlägg :) Passar man hästen så ska man få rida och tävla den tycker jag. Man ska inte behöva sitta på en för stor häst eller en för liten för att tävlingsreglerna säger så. Jag har två hästar, en är 170 och en är 151 och jag själv är 173 lång. Egentligen kanske jag är för lång på min lilla häst men han är grov och vi passar perfekt ihop, jag älskar honom men jag trivs även jättebra på större hästar. Medans min syster är bara 157 lång och snart 18 år, hon kommer nog inte växa så mycket mer och hon har en grov c-ponny på 138 som hon nästan ser liten ut på! Hon skulle inte fungera så bra ihop med en storhäst på 165 direkt :P Så detta med storlekar är ganska inluddat egentligen :/ Plus att längden på överlivet stör ju hästen mer än hur långa ryttarens ben och det är så många som tror de är för stora bara för att fötterna är nån cm nedanför hästens mage, det tycker jag med är fel. Överlivet bestämmer det tycker jag!"

  

Rackemarie skrev följande inlägg på min blogg:

  

"Vi tillhör dom som valde att köpa en liten häst, strax över 150 cm, men det är svårt även i dressyr att hävda sig bland de stora. Vi älskar vår Racke men stora tjejen har nu köpt stor häst som väl blir strax under 170 cm som färdigväxt. Yngsta dottern är bara 150 cm själv så för henne är ponnystorlek det ultimata, men hur då göra om man vill tävla? Orättvist! Vore sketabra med kjategoriindelning för hästar också, åtminsone på lokal nivå."


Catago (http://catago.blogg.se/2010/august/hastkategorier.html)   har inspirerats av inläggen på Klaras blogg och har skrivit följande i sin blogg:


"Som ni vet så är ponnyer uppdelade i 4 kategorier där varje kategori tävlar mot varandra, medan alla hästar, oavsett om de är 149 cm eller 185 cm tävlar mot varandra. Vissa anser att man även bör dela upp de stora hästarna i olika kategorier medan andra tycker att man inte bör göra detta. Jag tänkte skriva lite om min egen åsikt i det hela.

  

Personligen tycker jag inte att man bör införa olika kategorier även bland hästarna. Jag tror att allt skulle bli väldigt mycket mer komplicerat då, och man får helt enkelt ta de olika konsekvenserna beroende på om man har en väldigt stor/liten häst.

Jag har ju både en stor och en liten häst, men det går minsann bra att tävla båda två, trots att de har ganska olika galopper. Med Boppen som är 1,80 hög får man tex tänka på att korta upp galoppen innan kombinationerna, medan Tage som är strax över 1,60 behöver ha en friskare galopp innan. I dressyren kanske inte skillnaden stor/liten häst är lika uppenbar, förutom att stora hästar kan se lite maffigare ut mot små hästar, men det är ju egentligen ingenting som borde påverka domarens bedömning."

 

På Bukefalos undrar samtidigt en 22-årig tjej som kommit in på en djurlinje, om hon som väger 42 kg verkligen kan rida den minishettis som ridläraren föreslagit henne till lektionsridningen. (http://www.bukefalos.se/f/showthread.php?p=13776634). Läraren har satt 45 kg som gräns för denna minishettis medan en annan skribent i tråden menar att hon aldrig skulle sätta upp någon över 35 kg på sin egen minishettis.

 

Vad tycker ni andra?

Av Marianne Jordhén - 21 augusti 2010 22:13

Eamon Hickey anses idag vara en av Sveriges bästa unghästutbildare. Han kom till Sverige för ca 16 år sedan för att jobba som tillridare och tämjare av importerade irländska ponnier hos Elisabet Hultberg. Så småningom kunde han starta upp egen verksamhet här i Sverige. Idag håller han mest på med hopplektioner, unghästar och egen avel.  SVT har filmat Eamon Hickey då han lägger grunderna för inridning av en treårshäst:



Är det något specifikt som ni tycker är bra respektive dåligt med hans metod?







Translate

Presentation

Min livsdröm och långa vandring till häst ~ och de hästar och hästfolk jag därigenom möter.

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Welsh cob

Körning

Horsemanship

Hästutbildare

Hoppning

Dressyr

Akademisk Ridkonst/Barockridning

Western

Brukskörning/bruksridning

Premiering

Islandshästar

Hästäventyr

Handla

Hästförbund & Föreningar

Hästdatabaser

Informationssajter

Rasföreningar

Hästjobb

Hästvård

Övrigt hästrelaterat

Hästbloggar

Övriga bloggar

Nyheter

Gästbok

Bloggportaler

Pinga Frisim http://nyligen.se/pinga.php?url=http%3A%2F%2Fwelshcob.bloggplatsen.se bloggping Blogg listad på Bloggtoppen.se SvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogen 1000länkar.com - gratis länkkatalog http://ping.bloggplus.se/ Bloggparaden http://www.webbsajter.se/from.php?85147 bloggar Sajttoppen bloggar Blogg Topplista bloggar
eXTReMe Tracker

Arkiv

Tidigare år

RSS

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2016
>>>

Fråga mig

4 besvarade frågor

Bloggvärde

Besöksstatistik

Analytics

Twingly

http://rpc.twingly.com/

Blogglista

Blogglista.se Klicka på denna knapp om du tycker att min sajt är läsvärd.

Följ bloggen

Följ Welsh Cob med Blogkeen
Följ Welsh Cob med Bloglovin'

Övrigt

googleac358311984d9a27.html

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se