Vid Maggi von Wachenfeldt vid Kinda Häst kan man få terapiridning för att lära sig Basal Kroppskännedom i sadeln och den vägen hjälpa vår egen kropp till självhjälp.  

Se vidare på http://www.kindahast.se/

Mycket bra träning för dem som på något sätt inte har en fullt fungerande kropp.

Någon gång skulle det vara härligt att bege sig till welsh cobbarnas hemland för ett ridäventyr. Något liknande detta skulle vara fantastiskt:

http://www.equitrekkingtravel.com/index.php/destinations/view/welsh_countryside_ride/

Tänk vilken vacker natur att rida i! Vacker på ett annat sätt än den svenska.

Jag hittade ett blogginlägg med intressant frågeställning med svar från Marcus Holst om hur vi använder våra händer under ridningen. Läs hela blogginlägget på:

http://blogg.jennys.ridakademi.se/artikel/2207/Tyglar%2C_hur_funkar_det%3F

Bra och roligt skrivet!

På http://www.stalltwin.com/index.html kan man läsa om welsh cobs som tävlas både i dressyr och körning.

Hittade detta underbara reiningprogram som Stacy Westfall red år 2006.

Härligt!

Det förs från och till diskussioner om hur många som skadar sig i kontakt med hästar. 2008-06-02 skrev man t ex i Equipage:

"Enligt Konsumentverket inträffar runt 13.000 personskador som leder till läkarvård i samband med ridning eller hästhantering varje år. Nio av tio skadade i fritidsolyckor med häst är flickor eller kvinnor. Bland dom är 55 procent under 20 år. Barn mellan tio till fjorton år är överlägset den största gruppen som drabbas.
Dom vanligaste olyckorna är fall från hästen som svarar för 56 procent. Mer än en fjärdedel eller 27 procent av olyckorna inträffar vid kontakt med hästen i form av sparkar, tramp, klämskador och liknande."

Visst är det hemskt att 13000 skadar sig varje år, men om man jämför med hur många som håller på med hästar och att hästar är stora starka djur med fyra ben i backen, tycker jag inte att det är så farligt stor skaderisk ändå. Visst ska man ha respekt för dessa stora djur och det är viktigt att man alltid utgår från ett säkerhetstänk. Det är i obetänksamhet som många skadas, tror jag. I en artikel från http://www.horsetrading.se/tjanster/artiklar/37.asp 2006-01-16 kan vi läsa:

"Vid 900 ridklubbar och 600 ridskolor betalar 500.000 ryttare för 8 miljoner ridlektioner per år, från hästlekis till elitsport. Minst lika många ryttare har egen eller delägd häst, alternativt tillgång till häst. Pojkar och män i hästsporten utgör en ytterst liten del, 85% av ryttarna (65% under 25 år) är damer eller flickor."

Om dessa siffror stämmer, innebär det att antalet skadetillfällen utslaget på 8 miljoner ridlektioner (utan hänsyn tagen till alla som håller på med egna hästar eller är verksamma inom travet) att skaderisken är 0,001625.

Två som skadats allvarligt är dock Thina Alsterfeldt och Annika Palm, som båda blivit förlamade i ryggen efter ridolyckor. I en artikel i Aftonbladet från 2001, http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article36712.ab kan vi läsa om detta samt hur de tagit sig tillbaka till ridsporten ändå. Thina Alsterfeldt håller numera även i kurser.

I Aftonbladets artikel från 2001 redovisas också lite statistik. Förmodligen är statistiken ungefärligt densamma fortfarande:

"Armbrott vanligaste ridskadan

Fyra-fem personer dör varje år i ridolyckor. 70-75 procent av olyckorna sker genom att ryttare faller av sina hästar. Resten sker när ryttarna hanterar hästarna från marken.

Vanligaste olyckorna är brott på handled och arm.

Det sker årligen mindre än en olycka på 1 000 ritter på ridskolorna.

De flesta skadorna inom ridsporten drabbar ekipage som är ensamma i skogen.

Omkring var femte som råkar ut för en ridolycka måste uppsöka sjukhus.

Källa: Socialstyrelsen/ Svenska Ridsportförbundet"

Sonen red för första gången då han var 2 år och 3 månader gammal. Denna lilla ponny har ett blått och ett brunt öga. När han var drygt 3 och vi var på cirkus, erbjöd de ridning för barnen under pausen. När det var sonens tur stod vi först varför han fritt fick välja häst. Han valde den högsta hästen i manegen, tror det var en fullblodsarab.  Sonen var totalt orädd för att hästen var närmare två gånger så hög som han själv. (Foto: Marianne J)

När min son hade varit på sin första riktiga ridlektion och han strax efter hade femårskalas, ville han berätta för de andra barnen och mammorna att han ridit. Den ena mamman reagerade mycket kraftigt på det. Hon hade låtit sin dotter rida några tillfällen, men så träffade hon en annan mamma som jobbade som personlig assistent till handikappade. Denna mamma hade påstått att det var livsfarligt att vara nära hästar, för nästan alla som hon hjälpte var ryggskadade efter ridolyckor. Detta hade skrämt bort vår gästande mamma med barn från hästvärlden.  Uppenbarligen hade mammans väninna en ganska stor hästskräck som smittat av sig. Vad himla tråkigt när det går så!