Inlägg publicerade under kategorin Exteriör

Av Marianne Jordhén - 15 november 2011 17:41

Jag hittade idag en film på Youtube med en leopardmönstrad frieser-appaloosa med fina proportioner. Intressant korsning, kan jag tycka om resultatet blir så fint! :) Vad tycker ni???


I found an interesting film at Youtube with a leopard-coloured Friesian-Appaloosa with good proportions. Interesting mix, if the result is such good! What do you think???


ANNONS
Av Marianne Jordhén - 14 mars 2011 10:10

Hästars färger är en hel vetenskap och jag hoppas att jag med denna text håller tungan rätt i munnen :-) för detta är inte mitt specialistområde.


Först krävs en kortare förklaring av arvslära:


".....ett dominant anlag (skriven med stor bokstav, exempelvis [A] för brun färg), som visar sig även om ett arvslag bara ärvts från den ena föräldern. Ett recessivt anlag (skrivet med liten bokstav, exempelvis [a]) "viker sig" således för ett dominant anlag."  (Källa: Wikipedia.org)


Heterozygot: En individ som har olika arvsanlag i ett specifikt kromosompar.

Homozygot: En individ som har lika arvsanlag i ett specifikt kromosompar.  


En hingst eller ett sto som är homozygot för anlagen A (Brun) och E (Svart), ger enbart brun avkomma oavsett om de paras med fuxar, svartbruna eller svarta på grund av att båda anlagen är dominanta. Den bruna färgen håller tillbaka det svarta till mer perifera områden på kroppen. Anlaget E ger därför svart på man och svans, ben och öronbräms.


  

Menai Jewel's Delight kan vid en första anblick se ut att vara en homozygot för [A] och [E] men har givit både fuxfärgad och brun avkomma tillsammans med hingsten Armani's Shooting Star. Hon måste således bära heterozygota anlag för brunt och svart. (Foto: Marianne J) 

 

  

Även Menai Darling måste bära heterozygota anlag för brunt [Aa]och svart [Ee], då hon givit fuxavkomma. Men A-genen gör också att det svarta inskränks till man, svans, ben och öronbräm just på Darling. (Foto: Marianne J)

 


Svart


För att ett djur ska kunna bli svart, krävs allelen men också att hästen saknar begränsningsfaktorn [A]. Den recessiva b ger mörkt chokladbrun. För att få exempelvis svarta ben, nos, man och svans, krävs också genen E. Om hästen ej har begränsningsfaktorn [A] kommer det svarta att breda ut sig mer på hästen. Genen E finns inte bara hos svarta hästar utan även hos bruna, gulbruna, brunblacka och musblacka hästar.


  

När vi ser Dyffryngwy Black Bess, vet vi att denne häst saknar dominanta allelen [A] vilket låter ( som finns hos alla hästar och) [E] breda ut sig. Genuppsättningen blir [aa-E]. (Foto: Marianne J)

 

 

Fux

 

Om man låter betäcka ett fuxfärgat sto med en fuxfärgad hingst, blir avkomman alltid fuxfärgad. Detta kallar man för "fuxregeln" och beror på att fuxar är homozygota för de recessiva allelen [e] (=den har alltså ärvt recessivt anlag från båda sina föräldrar). Den svarta färgen kan således aldrig komma till uttryck[ee] då andra färgalleler blir dominerande. Fuxar saknar således den dominanta svart-genen E och har alltså genuppsättningen ee. 


"Ett recessivt anlag är ett begrepp inom genetiken som innebär att det för en egenskaper krävs att en individ fått arvsanlag från båda föräldrarna för att egenskapen skall visa sig."


Ett recessivt anlag kommer från en recessiv allel som är en allel som i ett genpar hos en heterozygot individ som "viker sig" för den andra, dominanta allelen i paret. Den recessiva allelen ger alltså inte upphov till några synliga egenskaper hos individen. Endast i en homozygot individ med två likadana recessiva alleler ger allelen upphov till synliga egenskaper."

 

(Källa: Wikipedia.org) 



  

För att en fux ska få extra ljus man och svans, måste man som i vackra Edition Candy Floss fall, vara homozygot och få allelen i recessiv gen från båda sina föräldrar. (Foto: Marianne J)

 

  

Detsamma gäller för Linners Brenhines, dvs att hon fått den vita manen genom recessiv gen från båda sina föräldrar. (Foto: Marianne J)

 

  

Det är bara homozygoter som kan få blå ögon, då det är ett recessivt anlag. Denna häst kan således ha fått en recessiv gen i dubbel uppsättning från sina föräldrar. Men det blåa ögat kan också bero på att den vita lyktan går över ögat, hur vita tecken nedärvs vet man inte men man vet att vit lykta över ögat ger blå ögon. Här Vångsundas Famira, som är en Welsh sektion B. (Foto: Marianne J)

 

 


Utspädda färger


Till de utspädda färgerna räknas bland annat gulsvart, gulsvartbrun, isabell, palomino, blackfäger och silverfärgerna.


Silversvart


En häst med grundfärgen svart och silveranlag benämns silversvart. Den har grå till halmgul färg på man, svans och hovskägg. Täckhåren har en nyans mellan svartbrun och musgrå. Hästen ser ut som en mörk fux med grå man och svans men har alltså grundfärgen svart.


     

I vinterskrud ser Edition's Miss Daze ut att vara en silversvart häst..... (Foto: Marianne J)


  

...men i sommarskrud blir hon en sann fux med ljus man och svans. (Foto: Marianne J)



Gulbrun/Borkfärgad


  

Linners Jackpott är gulbrun, något som ibland även kallas borkfärgad. Gulbrun uppstår när gulanalaget verkar på brun grundfärg. Hästen ovan är heterozygot och har ärvt gul anlagsgen från sin mamma som också är gulbrun. (Foto: Marianne J)

 

Vi kan även se att hästen ser ut att ha en svagare tecknad ål på ryggen, vilket beror på att håren längs ryggens mittlinje bleks mindre. Anlaget har svag verkan på svart pigment, varför den gulbruna hästen ofta har svart färg i man, svans och på ben.



Palomino


Benämningen Palomino kommer från Spanien och Amerika och betyder ungduva eller duva. I USA är palomino dels en färbenämning dels en benämning på hästar som är införda i palominoregistret. För att få införa en palomino i registret krävs att täckhårens färg ska likna ett guldmynts. Man och svans ska vara vita med högst 15 % hår av mörkare färg. Således är definitionen av palomino mer begränsad än den för isabellfärgade hästar. I Sverige klassas de flesta palominos som isabellfärgade, fastän det egentligen går att åtskilja palomino från isabellfärgen.


  

Palominofärgade Illeybrook Crystal Glow (Foto: Marianne J)


  

Palominofärgade Ias Rhosyn Saron (Foto: Marianne J)



Isabell


Isabellfärgen uppstår när gulanlaget verkar på fux som grundfärg. Isabellen har rödgula till gula täckhår och mycket ljus man och svans. Huden är brun till blekt brun och ögonen är ofta ljusbruna. Hos isabelen finns pigmenten i huvudsak i hårets spets, resten av håret är nästan pigmentlöst.


  

Isabellfärgade Marcello (Foto: Marianne J)


Isabellen är heterozygot, dvs den har ärvt både dominant och recessivt anlag från sina föräldrar. När båda föräldradjuren är isabeller, blir därför 25 % av fölen vitfödda homozygoter. Det säkraste sättet att producera en isabell är att para en fux med en vitfödd homozygot som har fux som grundfärg.


Isabell är dock lätt att förväxla med isabellblacken, som har gula till nästan vita täckhår, mörkgul mittstol, ål, svansfjäder och mörkgula eventuella zebraränder. Om anlaget för ljus man och svans finns, blir man och svans helvita och ålen nästan osynlig, varför den då ser ut som en mycket ljus isabell.


Vitblacken har ljusa täckhår. Färganlaget är homozygot. Färgen i man och svans, ål och ben är svart eller gåraktig. Manens sidohår är vita. Huden är blekt brun och ögonen ljusare än normalt.


 

Gulanlags-homozygoter


Det kan vara svårt att särskilja homozygoter med brun, svartbrun eller svart grundfärg. Homozygoter med brun grundfärg kallas pärlvit eller perlino. De har cremefärgade till gråvita täckhår, svag pigmentering i man och svans och på benen. Huden är skär och ögonen blå.  Homozygoter med svart grundfärg, ser ut som pärlvit eller perlino och även de har skär hud och blå ögon.


Homozygoter med fux som grundfärg, kallas gulvit eller cremello. De har cremefärgade till vita täckhår samt skär hud och blå ögon.



Dominantvit


En häst som bär genen W blir helt vit med skär hud och blå eller bruna ögon. Alla hittills kända dominantvita hästar är heterozygoter, dvs bär anlagen Ww. Man tror därför att kombinationen WW är dödlig.


Gulbrun, gulsvartbrun och gulsvart är precis som isabellfärg heterozygot, dvs dessa hästar bär både anlag för dominant och recessivt anlag.



Läderfux


Tidigare benämnde man ibland vissa hästar med fären "läderfux". Läderfux är ingen fuxfärg, utan detsamma som silverbrun. Således kan ett läderfuxfärgat sto i kombination med en ren fux ge bruna avkommor.  


Vad händer, om man kombinerar ett fuxfärgat sto med en svart hingst? Vilken färg tror ni avkomman får? (För er som vill kika, se på http://www.horsetesting.com/CCalculator1.asp, där fux=chestnut) 





ANNONS
Av Marianne Jordhén - 15 januari 2011 13:27

När jag tänker på Irish Cobs eller Tinkerhästar, tänker jag nästan automatiskt på svarta eller skäckfärgade hästar av kallblodstyp. Men denna film visar, att det finns Irish Cob i betydligt fler färger än vad som är vanligast här i Sverige.





Tinkerhästen är en hästras från Irland som härstammar från de hästar som användes av irländska Romer och Resandefolket. Tinker är en relativt ny hästras inom avelsföreningarna och främst känd för sitt utseende, en kraftig ridhäst med en fläckig skäckfärg, och även sitt lugna temperament. De har funnits länge på Irland och i Storbritannien där de användes för att dra vagnarna åt de resande irländska zigenarna, så kallade Travellers.

I andra länder är Tinkern även känd som Irish Cob, Coloured Cob, Gypsy Horse eller Romany Horse. Det var bönderna i England som köpte dessa hästar som då var enfärgade av de resande. Om det föddes skäckar så behöll bönderna väldigt sällan dessa hästar utan de såldes eller gavs tillbaka till de resande. Därför är det stor avel av dessa hästar i England och Irland.

Dock var många av de irländska zigenarna analfabeter under Tinkerhästens uppkomst, därför fanns inga riktiga stamböcker förrän långt in på 1900-talet.

Många av tinkrarna kan dubbelregistreras i SFIC (Svenska Föreningen för Irish Cob) då de är en godkänd rasförening för Irish Cob som har en rasstandard som påminner mycket om tinkerns. Föreningarna har påbörjat ett samarbete för ett eventuellt sammangående i framtiden. Irish Cob räknas idag som en egen ras, och premieras separat från tinkerhästen. (Källa: Wikipedia.org)

Även denna film med Gypsy Vanner Horses är värd att se, då det ger oss en första inblick i resandefolkets liv och deras hästar.





Av Marianne Jordhén - 10 januari 2011 14:05

http://iloapp.ruvisson.se/blog/blog?ShowFile&doc=1216398890.pdf får vi på ett tydligt sätt förklarat för oss hur färger nedärvs. Där skrivs bland annat:


"Om en häst ärver ett anlag (alltså en gen) för rött pigment av vardera föräldern, blir det helt i avsaknad av svart pigment, dvs fux eller isabell. Om den i stället ärver två svarta pigmentanlag, blir den däremot brun eller svart. Och vad händer om den får ett anlag av vardera typen? Jo, då blir hästen brun eller svart. Man säger att anlaget för svart pigment är dominant över anlaget för rött pigment, som är recessivt."

 

http://iloapp.ruvisson.se/blog/blog?ShowFile&doc=1216717740.pdf kan vi även finna lite information om vita tecken, som inte alltid är lätta att se ett anlagssystem i, men som ändå är intressant läsning.


Av Marianne Jordhén - 8 januari 2011 19:42

Thomas Bach Jensen är dels journalist för den danska tidningen www.ridehesten.com samt en uppskattad konstnär. På http://www.eurodressage.com/equestrian/2011/01/01/thomas-bach-jensen-where-did-colours-go har han just varit gästkolumnist, där han skrivit om hur tävlingshästar oftast har fyra färger: fux, svart, brun och skimmel. Men när han har jämfört med 1800-talsmålningar på hästar som deltagit i krig, är variationen större:


"These horses, portrayed by renowned painters, came in all colours. Some were solid bays, some flaxen chestnuts and others were black with a blanket of leopard spots. Some were blue roan, some were palomino, while others were silver dapple, piebald, red dun, smoky black, ivory or amber champagne, skewbald, perlino, full spotted leopard, red dun, buckskin with snowflakes, chestnut pangare, dapple grey, grulla, even brindle or simply black! But where did all the colours go?", skriver Thomas Bach Jensen.


Han påpekar i artikeln, att om man tittar i vilda hästhjordar, ser man oftast en större variation på färgerna, trots att det i dessa skaror hästar oftast bara är de starkaste generna som överlever.


"Does the current colour palette of the modern sport horse not make it a distinct colour breed with its extreme limit of variety? Having (systematically?) outbred nearly all additional colour genes man has made the modern warmblood a breed of very distinct colouring. Apart from the two basic colours, chestnut and black, most warmblood breeds only include the agouti gene that makes a black horse bay and the gene for grey which gradually turns any colour into white."


Detta med färgnedärvning är mycket intressant tycker jag. Med hästens färg följer också ofta en tro om hur hästen (eller människan) kommer att vara till sin karaktär. Vem har inte hört talas om hur humör rödhåriga har samt hur svårridna fuxar kan vara? Men är det verkligen så? Och är det den tro vi människor har, som avgör hur vi avlar fram specifika färger på våra hästar?


  

En welsh cob som syntes i mängden på Welsh-Rikset 2010 var buckskinfärgade Linners Jackpot. En av få med denna färgsättning. Ägare: Linners Stuteri. (Foto: Marianne J)


Detta med färg verkar inte ha berört welsh cob-aveln, såsom man kan se bland exempelvis travhästar eller dressyrhästar på hög nivå. Det finns buckskinfärgade, guldfux, palominos, perlinos och även om det finns få i Sverige och jag ännu ej sett någon lär det finnas även skimlar och vita welsh cob. Och jag hoppas innerligt, att welsh cob-uppfödarna fortsätter ta fram hästar med variation både i färg och storlek, för trots allt har alla som vill köpa en häst sin egen bild av hur drömhästen ser ut. Och jag hoppas att fler hästuppfödare av även andra raser tar till sig av det som Thomas Bach Jensen uppmärksammar. Det vore ju synd om hästaveln till slut likriktas så mycket att det inte finns någon färgvariation.

 

Av Marianne Jordhén - 28 september 2010 20:50

I samband med  köp av häst, är det viktigt att titta på vilken exteriör hästen har, om man vill öka chanserna till en hållbar och framgångsrik häst för den sportgren man har tänkt sig att utöva. Om man inte själv kan så mycket om hästar, bör man absolut låta en veterinär besikta hästen, men även gjorda exteriörbedömningar kan vara vägledande.


Jag har tidigare skrivit om hur viktigt det är med bra extremiteter (för hållbarhetens skull), ett bra hasarbete och inte för höga benlyft i fram, om man vill ha en häst som kan ta sig framåt snabbt. (Jag gjorde då liknelsen med en ovan hund i vatten kan plaska med frambenen istället för att sänka framdelen av kroppen för att effektivt simma framåt.) Men även andra faktorer påverkar naturligtvis.


  

Menai Darling visar att hon med sitt långa lårben har en god skrittlängd. Ägare: Stuteri Edition (Foto: Marianne J)


Ett rakt kors brukar känneteckna en häst som kan nå hög fart medan ett långt kors ofta både relateras till goda hopphästar och hästar med god steglängd och snabbhet. Om korset är för stupande, har hästen ofta kortare men kraftigt steg.


  

Menai Darlings son Edition's Mr Evans (e: Armanis Shooting Star) är en welsh cob som trots sin ringa ålder av 2 år redan har en otroligt djup bröstkorg vilket bådar för en kille som kommer att orka mycket. (Har ni för den delen sett vilket fint huvud han har?) Ägare: Stuteri Edition (Foto: Marianne J)


Bröstomfånget är ofta mer avgörande än vad bröstlängden är, då bröstomfånget bl a ger plats för stora lungor, vilket bådar för bl a både goda hopp- och travhästar. De hästar som både är höftbreda och bogbreda är i regel goda hopphästar. Man brukar också prata om att bredden mellan frambenen är avgörande för om hästen kan prestera.


Jag och Mia har precis diskuterat hur lika en häst och en människa egentligen är uppbyggd, där Mia nämnt att muskelhinnan runt hjärtat skiljer människa och häst åt. Jag har då replikerat med att en häst också saknar nyckelben, vilket innebär att frambenens och bogarnas skelettdelar bärs upp av muskelmassa.


Därutöver bör man naturligtvis väga in olika rasers rasspecifika sjukdomar för att få en hållbar häst.


Hur har du valt häst? Har du valt med hjärtat - eller har du låtit den rationella sidan av dig begrunda om hästen har den exteriör du kommer att behöva för det du vill kunna träna med din häst? Har du hört dig för om föräldradjurens hälsa, resultat och mentalitet, för att få en bredare bild av den häst du funderar på att köpa?




Av Marianne Jordhén - 9 september 2010 17:16

Jag pratade för någon vecka sedan med en kvinna som utbildat sig i Flyinge. När jag berättade att jag är spekulant på welsh cob och vill kunna köra med den, sade hon att det är viktigt i valet av welsh cob, att inte välja en som kastar frambenen för högt. Detta för att en sådan häst inte lika lätt kommer framåt.


 
Den godkända welsh cob-hingsten Enmarkens Mr Merlin visar oss ett fint bakskjut. Från Welsh-Rikset 2010. (Foto: Marianne Jordhén)


Frambenen är de ben som bär upp hästens kropp, medan bakbenen är de som ska skjuta på och få hästen att komma framåt. En häst som saknar korrekt hasarbete och påskjut, kastar också i regel frambenen högre vilket resulterar i att hästen får svårt att uppnå högre hastighet såväl som balansera upp sin kropp utan att samtidigt också dra upp sitt huvud högt. Det blir något av en ovan hunds hundsim, där man ofta ser att hunden håller huvudet högt och plaskar med frambenen i vattnet. Detta rörelsemönster är ofta mycket energikrävande.  


Denna relaterade information hittade jag på en australisk welsh cob-sida på nätet:


"Regardless of the pace, the animal should move along as if he is really going somewhere. He must cover good amounts of ground in each stride. Hock movement is extremely important, as this is where the impulsion comes from. Good springy hocks that come well up off the ground and under the horse will enable him to travel forward. The front legs merely hold the horse up, and if he has no hock action and drive from behind the front legs will merely go up and down, similar to the needle of sewing machine. Horses with this kind of action usually slam their feet on the ground, and while it may be impressive to the amateur, it is highly undesirable."


(På samma hemsida finns en bra kalkylator för att färgberäkning och fölningsberäkning.)


(Källa: http://www.welshcob.com.au/index.php?type=2&id=8)


Av Marianne Jordhén - 19 juli 2010 21:40

Jag pratade igår med en kvinna på ponnyutställningen arrangerad av Östergötlands Ponnysällskap. Hon berättade att i princip kan en häst som får sämre bedömning i början av utställningen, visa på bättre resultat i BIS-ringen och därmed ta hem segern.


www.welshponny.ifokus.se har det nu efter utställningen diskuterats att man pga för få deltagare i vissa kategorier welsh inte delade ut BIR, och att det i princip hade kunnat innebära att en silverbelönad kunnat gå om de guldbelönade för att få ett BIS i slutändan. Jag kan dock inte minnas att någon silverbelönad gick vidare till BIS-finalen.


Det är inte rätt att man som enda deltagare i sin kategori och ras per automatik skall få ett BIR, för BIR-et skall vara Bäst i Ras och då måste det finnas ett annat ekipage att jämföra med.


Domaren skulle också lika gärna ha kunnat besluta att endast BIR-utsedda skulle ha fått deltaga i BIS-finalen, vilket egentligen skulle ha varit mer korrekt. Eftersom BIS-vinnare såväl som BIS-reserven båda fick fina 44 p, skulle i princip en 43-poängare och guldbelönad i deras rasklass ha hamnat utanför BIS-finalen också.


Jag upplevde domaren som trevlig och vettig överlag, men samtidigt delades det ut väldigt höga poäng igår. Det fanns många exteriört fina och vackra ponnies på utställningen, men kanske fick några lite väl höga poäng? Jag själv såg en ponny som var ganska tåvid på båda bak och som också hade kort steglängd och lite väl sluttande kors - men som ändå fick guld.  Om jag inte missminner mig gick även den ponnyn med viss stelhet i höger bak, det fanns ett uns av orenhet i gången. Som gammal hundägare brukar jag alltid notera sådant, då det kan tyda på höftledsproblematik och/eller problem i slutet av ryggraden.


Translate

Presentation

Min livsdröm och långa vandring till häst ~ och de hästar och hästfolk jag därigenom möter.

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Welsh cob

Körning

Horsemanship

Hästutbildare

Hoppning

Dressyr

Akademisk Ridkonst/Barockridning

Western

Brukskörning/bruksridning

Premiering

Islandshästar

Hästäventyr

Handla

Hästförbund & Föreningar

Hästdatabaser

Informationssajter

Rasföreningar

Hästjobb

Hästvård

Övrigt hästrelaterat

Hästbloggar

Övriga bloggar

Nyheter

Gästbok

Bloggportaler

Pinga Frisim http://nyligen.se/pinga.php?url=http%3A%2F%2Fwelshcob.bloggplatsen.se bloggping Blogg listad på Bloggtoppen.se SvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogen 1000länkar.com - gratis länkkatalog http://ping.bloggplus.se/ Bloggparaden http://www.webbsajter.se/from.php?85147 bloggar Sajttoppen bloggar Blogg Topplista bloggar
eXTReMe Tracker

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2016
>>>

Fråga mig

4 besvarade frågor

Bloggvärde

Besöksstatistik

Analytics

Twingly

http://rpc.twingly.com/

Blogglista

Blogglista.se Klicka på denna knapp om du tycker att min sajt är läsvärd.

Följ bloggen

Följ Welsh Cob med Blogkeen
Följ Welsh Cob med Bloglovin'

Övrigt

googleac358311984d9a27.html

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se