Senaste inläggen

Av Marianne Jordhén - 12 februari 2011 14:51

"En tredjedel av alla kommuner planerar att utveckla befintliga ridanläggningar och en tiondel ska bygga ny ridanläggning, visar en undersökning från Ridskolornas Riksorganisation, RRO.  (- - -) I undersökningen framkommer att sex av tio kommuner de senaste sex åren har investerat i utveckling av befintliga ridanläggningar."


Det är bra att kommunpolitikerna börjar förstå ridsportens betydelse som sport- och fritidsaktivitet.


(Källa: ATL)


ANNONS
Av Marianne Jordhén - 12 februari 2011 09:28

Nu går det att ansöka till en ettårig utbildning vid Klaus Ferdinand Hempfling i Danmark för att bli certifierad coach in KFH Horse Practitioners och som påbörjas i september 2011. I kursavgiften, som ligger på 84.000 Euro, ingår helpension för kursdeltagare med häst. Kursen går av stapeln på ön där Hempfling numera bor i Danmark och man bor i dubbelrum.


Mer om kursen går att läsa på http://www.hempfling.com/KFHEducation.pdf


Det är första gången som Hempfling låter certifiera andra att jobba i hans anda. Att han låter utbildningen löpa över ett helt år, visar att han vill uppnå en inre utveckling hos kursdeltagarna. Denna utbildning borgar således för kvalitet och kan vara mycket omvälvande för den enskilde individen som deltar.

Naturligtvis håller även Hempfling kortare kurser som ni kan läsa mer om på http://www.hempfling.com/ under "dates".

ANNONS
Av Marianne Jordhén - 11 februari 2011 09:49

"Det handlade om vars och ens individuella möte med den levande varelsen häst. Det mötet, där hästen i en människas liv är det oöverträffade mediet till förståelsen för dess symbolvärde, till dess betydelse som ursymbol för vår kultur. Hemligheten med detta, sade den gamle, hemligheten med ursymbolen - kelternas vita häst, har sedan dess och intill denna dag, varit omvärvd av en tät dimma av okunnighet, lögner och rädsla.

 

Det var därför han hade stått tyst inför alla avbildningar av hästar. Han hade inte velat medverka i kören av fåvitska eller i ordsvallet från enkelspårigt utbildade specialister.Dessa skulle visserligen alltid finna på kloka ord att säga, och de skulle ständigt fråga sig varför hästen spelar en så framträdande roll i alla bilder, myter och sagor i vår kultur. Men de skulle aldrig kunna presentera något svar. De säger att hästen symboliserar både solen och månen. De talar om den mytiska konfrontationen mellan häst och tjur, och vad som ligger bakom detta. Det skulle röra sig om kampen mellan kvinnligt och manligt, hästen skulle då vara symbol för de bärande elementet, för vatten, och den skulle även vara bärare av de dödas själar. Där var hjältarna, som bemäktigade sig gudarnas hästar för att kunna överta dessas förträffliga egenskaper. Där var människan och hästens gemensamma kamp mot de onda makterna, mot den eldsprutande draken. Men vad är det då som draken symboliserar, vad ska hästen symbolisera, coh vem är hjälten? Varför kan många hjältar bara segra med hjälp av hästar? Varför alltid hästar? Varför inte elefanter eller kameler, även de förträffliga riddjur i människans tjänst. Varför framträdde så många gudar i våra myter och sagor i hästskepnad. Vem svarar på alla dessa frågor?"

 

(Ur Hästarnas budskap av Klaus Ferdinand Hempfling)


En gång hade jag en mycket speciell dröm. Jag drömde, att en vitklädd man med skägg talade om för mig att min far ville att jag skulle ha en häst, och plötsligt satt jag på en häst, men kände mig som ett med hästen och jag red fram i full galopp över vackra kullar, det kändes nästan som om vi flög fram. Vid ett senare möte med ett medium, sade mediumet att den vitklädde mannen fanns vid min sida varför jag genom mediumet frågade honom vad hästen betydde. "Hästen står för energi", svarade mediumet.  Energin jag som utbränd saknade eller den energi som utlöses av glädjen att äga en häst?


Visst är det så, att hästar har en energi och styrka som vi människor ofta saknar. Vi behöver hästar för vår överlevnad. Ju längre från bondesamhället vi kommer, ju mer tappar vi kunskapen om vilken betydelse hästen har i vårt liv, men vi kan ändå inte bortse från att hästar har en betydande roll för oss människor. Alla dessa hjältar vi får lära oss om, skulle aldrig ha kunnat bli hjältar utan sina hästar. Hur skulle St Göran ha klarat sig mot draken, om han inte hade suttit på en häst? Hur många hästar har inte tjänat i krig, fred, transport och i bönders vardagsbestyr för överlevnad? Hur skulle kortege med nygifta princessor ta sig fram - utan med hästar som drar deras vagnar? Hur skulle människor ta sig fram över öken, över stäpplandskap, över berg, genom vattendrag - utan häst? Oddsen att komma vidare, ökar om det finns minst en häst med i sällskapet, eller hur?


Mia skrev ett bloginlägg häromdagen om vad som sker i Australien, där hästar och andra djur går under när folk flyr från sina hem för att undkomma oväder och påföljande bränder. Vi hade en diskussion om vad vi själva skulle göra, om vi skulle tvingas att lämna våra hem abrupt: Vad eller vem skulle vi försöka rädda?


Efter visst reflekterande insåg jag, att hade jag en eller flera hästar, skulle jag välja att färdas med dessa och istället lämna bilen kvar. En bil kan bara färdas med hjälp av bränsle och den är beroende av att det finns farbara vägar, vilket inte är en självklarhet om det råder kraftigt oväder. En häst kan ta sig fram över de flesta marker, den har styrkan jag själv saknar och den har kraften att förflytta sig snabbare än vad jag själv skulle kunna göra till fots. Den är ett överlevnadsdjur och såsom sådant skulle den leta lämplig föda på vägen. Skulle hästen finna föda, skulle även vi människor kunna äta detsamma för att överleva. På så sätt skulle hästarna guida oss igenom faran. Hästar skulle kunna bära både mig och min son och kanske också min hund över långa sträckor. Eftersom hästar är ett flyktdjur skulle jag kunna förlita mig på att de skulle göra allt för att fly från fara: genom att hålla samman med hästarna skulle jag själv och min son förmodligen kunna undkomma fara. Men det skulle också krävas, att jag och min son skulle förstå hästarnas flyktmekanismer och vara beredda, aldrig färdas genom fara genom att gå bredvid hästen utan alltid se till att sitta på dess rygg. Från marken skulle vi människor inte ha en chans att hinna följa med, om hästen med all sin kraft skulle välja att fly undan. Vid fara vill ju även vi människor fly!


Skulle samma fråga om vad de skulle ta med sig ställas till folket på stäpplandskapen i Asien, skulle de självklart svara att de skulle ta med sig hästen.  Likaså tror jag att många människor som färdas över berg eller över varmare klimat svara. De vet, att hästen är det bästa färdmedlet i deras klimat och kulturgeografi och att de är beroende av hästarna för sin överlevnad. De vet att de inte kan förlita sig på bilar, bussar, tåg eller andra motordrivna fordon när de skall färdas över sitt specifika landskap. Varför tänker vi i västvärlden ofta inte på likadant sätt? För att vi blivit bekväma med den infrastruktur vi lever i?


För mig står hästarna just för denna styrka och energi samt en stor portion klokskap och förmåga till överlevnad. Hästen är ett djur som bör bemötas med respekt och naturligtvis tar de därför en framträdande roll i vår historia såväl som i vår samhällsutveckling.


Trots all teknisk utveckling i vårt samhälle, tror jag att det kommer en dag när vi kommer tillbaka till att använda hästen mer i vår vardag. En dag då vi inser, att hästen är ett miljövänligt "drivmedel" för vår överlevnad och en ypperlig medhjälpare. Nordsvensk-folket i Sverige är redan på G vad gäller detta, de kommer att bana väg även för andra hästmänniskor och hästar och de håller på att förena sig bland annat via facebook på internet. Gamla bruksmetoder har väckts till liv, hästarna används i vardagens bestyr. Metoder som använts i årtusenden av oss människor och hästar, men som varit på väg att glömmas bort och nu är på väg att komma tillbaka.


Igår läste jag att fästingarna och därmed fästingsjukdomarna kommer att öka kraftigt i Sverige de närmaste åren. Som ett led i detta tror jag inte bara att hästar kommer att brukas i skogsbruk, sådd, skörd och transport utan att vi även kommer att få återgå till svedjebruk. Vissa kommer inte att våga lämna städerna av rädsla vad som finns utanför städerna - men andra kommer att närma sig naturen och börja leva mer på naturens villkor. Dessa andra kommer att ha hästar vid sin sida. Vi utvecklas mer och mer mot en civilisation med stora städer och färdmedel beroende av någon form av bränsle, men med detta samhälle ökar också vår sårbarhet. I kristider är vi fortfarande beroende av - hästen.


När ska vi inse fakta och se vilket samhälle vi håller på att utveckla?

Hästarna är vår räddning när i själva klantar till vår egen tillvaro.

När ska vi inse, att utan hästen stannar Sverige?



Av Marianne Jordhén - 9 februari 2011 16:40

ATL har i veckan rapporterat följande:


Två stall i Skåne och ett i Östergötland har drabbats av kvarka. I norra Sverige finns misstanke om hästinfluensa. 


På onsdagen konstaterade länsstyrelsen i Östergötlands län att ett stall i Kolmården lämnat positivt svar för kvarka. Samma dag visade prover från ett stall i Åstorp att den smittsamma luftvägssjukdomen finns även där. Även ett stall i Degeberga utanför Kristianstad har fått kvarka, rapporterar Svensk Travsport.


Det finns också misstanke om att en häst i Luleå har drabbats av så kallad A2-influensa, en förkylning som osakar hög feber och kraftig hosta. Prover har tagits och stallet är tills vidare isolerat.


Denna informationsfilm är gjord utifrån Englands karantänbestämmelser om Kvarka, men ger också en ökad förståelse för denna mycket smittsamma sjukdom.


Av Marianne Jordhén - 5 februari 2011 21:33

En rättstvist har i slutet av januari avslutats avseende en ovanlig trafikolycka i Atlanta, USA. I april 2010 körde två eller tre bilförare olaglig race på allmän väg, varmed en av bilarna, en Lexus, körde på en hästdroska. Kusken och hans tre kunder skadades, det finns ingen uppgift om hur det gick för hästarna.


"The driver was thrown thirty feet, landing on the hood of a car. He suffered a broken clavicle, six broken ribs, a fractured neck and a head injury. The suit asks for $30,000 in damages for medical bills, and for additional damages for loss of wages, and for pain and suffering. The Lexus driver was arrested at the scene. His license had already been suspended. He was charged with driving too fast for conditions, open container, and following too closely."


Kusken som drivit målet, körde hästdroska för att dryga ut sin pension och han älskade sitt jobb.


Även de tre passagerarna planerar att driva rättsfall mot Lexus-föraren, som vid olyckstillfället körde med ett redan indraget körkort.


Källa:

http://www.georgiainjurieslaw.com/2011/02/atlanta-crash-between-a-lexus-and-a-horse-drawn-carriage.shtml

http://www.ajc.com/news/atlanta/injured-horse-carriage-operator-818469.html


Av Marianne Jordhén - 5 februari 2011 19:54

Förvaltningsrätten i Jönköping har nu beslutat om djurförbud för Hästmannen. Om tre förelägganden har meddelats finns enligt rättspraxis förutsättningar för djurförbud.

Enligt förvaltningsrätten kan djurförbud upphävdas om djurägaren kan presentera en handlingsplan för hur detta inte ska upprepas. Men någon sådan har inte Hästmannen presenterat, enligt rätten. Risken finns att fler brister kommer att uppstå och därför ska djurförbudet finnas kvar, skriver rätten i sin dom.


Varför kan man inte ge denne man adekvat hjälp så att han kan få fortsätta leva sina sista år med de djur han uppenbarligen älskar över allt annat? Alla människor kan gå igenom livskriser som gör att man inte orkar med som förr. Lösningen är inte att ta ifrån en sådan människa de vänner som står honom närmast, hans djur.


Det finns hästar (och barn) i betydligt värre miljö än hästmannens, men där tillåts man fortsätta driva ridskola med kommunalt stöd och kommunen ifråga planerar att bygga en ny anläggning åt denna ridskola. Hur är det möjligt i jämförelse med denne arme man?


Vem bär ansvaret, om Hästmannen inte orkar leva längre efter detta beslut?Kommer man att lägga hela skulden på honom?


Av Marianne Jordhén - 3 februari 2011 20:00


Under 2011 startar en beridarutbildning på Flyinge. Det kommer att antas max 6 elever på denna utbildning, som varje dag kommer att få rida sex hästar var.


Kraven kommer att vara höga för att antas, många som kommer att antas bedriver redan egen näringsverksamhet och kunskapsnivån för att antas ligger på medelsvår nivå. Tanken är att eleverna skall utbildas under ett år på högre nivå, i utbildningen ingår även praktik utomlands, främst Tyskland och Holland.


Lärare på utbildningen blir Peter Eriksson och Susanne Gielen, båda välmeriterade chefsberidare på Flyinge.


Efter examen ska de färdiga beridarna kunna utbilda hästar i både hoppning och dressyr på hög nivå.


Av Marianne Jordhén - 3 februari 2011 07:20

I boken "Hästarnas Budskap" berättar Klaus Ferdinand Hempfling om sin långa resa till insikter om att kunna kommunicera med hästar. Hans sökande ledde honom till Katalonien. Under ett samtal med en god vän på en pub, diskuterade de hur riddarordens män kunde behålla sådan makt i Europa under sin tid. En okänd man kom då fram till dem och sade, att han också hade funderat på den frågan och att han kommit fram till att det berodde på hästarna. Om ni tittar på riddarordens bilder, ser ni att "hästarna bär båda två", uttryckte denne man. Detta fick Hempfling att fundera vidare. Vad menades med "hästarna bär båda två"? Jo, sade mannen, det betyder att hästarna bär både människans kropp - och själ.


En tid senare, stötte Hempfling åter på denne man och genom honom kom han i kontakt med en munk, som han kom att leva sitt liv med en tid. Munken levde som eremit uppe i de Katalanska bergen och brukade meditera tillsammans med sin häst.  Efter en tids vistelse hos munken, fick Hempfling i sitt sökande en häst att jobba med. Hästen Vali var missförstådd av alla och var mycket rädd för människor, han hade uppenbarligen varit med om mycket otrevliga händelser i sitt liv. Men Hempfling lyckades inte sköta hästen utan det var munken som kunde komma hästen nära.


Efter en period då Hempfling levt där, insåg munken att Hempfling inte skulle lyckas ta sig igenom de barriärer han själv satt upp. Han försökte förklara, att hästen speglade bara Hempflings egna känslor. En morgon gav munken en bil till Hempfling och sade åt honom, att han skulle ta sig högre upp i bergen och där leva en period med några vildhästar som fanns där. Det skulle kanske kunna öppna Hempflings sinne. Hempfling började sin långa resa.


Till slut kom Hempfling tillbaka till munken. Han ville gärna prova att möta Vali igen. Vali och Hempfling fick en annan kontakt, vilket väckte Hempflings lust att fortsätta jobba med denne häst. Ur boken kan vi läsa (sid 176):


"På kvällen satt vi båda till bords, och trots att väggarna fortfarande höll värmen av solen, brann det en liten brasa i spisen. Vi hade ställt fram bröd, vitlök, olja, ost, tomater och vin.

   Den gamle hade nu blivit nästan som en god vän, och jag hade inte längre känslan av att det var jag som störde friden. Nu kände jag mig som en välkommen gäst.

   Ändå vågade jag inte bara börja berätta hur som helst. Inte förrän han eter en lång stund frågade mig, om jag hade hittat hingsten och det lilla stoet, berättade jag vad jag hade varit med om. Den gamle hörde på, uppmärksamt men utan att röra en min. Så frågade han om jag hade träffat på den där platån i berget, mellan de båda källsprången, och om jag hade suttit där.

  "Ja", svarade jag.

Då ville han veta hur jag hade känt mig när jag var där.

  "Först var jag alldeles för trött för att känna någonting alls, men det kändes bättre för var gång jag satt mig där, och jag gick dit många gånger. Men hur vet du så mcykte om detta? Jag menar, du visste ju inte ens var hästarna var!"

   "Jag sade inte, att jag inte visste var de var. Vad jag sade till dig var, att de fanns någonstans i det stora området jag pekade ut för dig, något annat sade jag inte. Men tro mig när jag säger att jag vet var de är och när. Tro mig, jag vet nästan allt om dem. Det är nog möjligt att du kan komma att få höra åtskilliga historier om dem, den ena märkligare än den andra."

Jag sköt stolen tillbaka mot väggen och sade lugnt:

  "Jag tackar dig för allt. Säg bara när du vill att jag ska ge mig iväg, men jag skulle så gärna vilja fortsätta det med Vali, det som började idag. Det var säkert inte mycket, men för mig var det större än allt vad jag hade vågat hoppas på. Han sänkte huvudet och följde mig, och han hade fred med sig själv och mig. Jag kunde inte önska mig något mer."

   "Ja, det hade han. För första gången visade han sitt fredliga sinnelag, den mäktiga, allvisa frid, som de alla bär inom sig. Just därför att du inte pockade och krävde, utan bara var - om så bara för ett ynka ögonblick."

Sedan såg han eftertänksamt in i elden, och han såg ganska nöjd ut.

   "De visar vad som pågår i människorna. De speglar allt - förnedring, grymhet, lögner, högmod och fåfänga, men de visar också det som är äkta och sant." 

   Jag blundade och lyssnade till det stillsamma knastret från brasan och tänkte på hur lätt livet kunde vara.

Vad betyder det som regel när vi säger: "Jag älskar dig!"? Betyder det inte i själva verket "Jag vill att du älskar mig", "Jag vill äga dig", "Jag vill inte vara ensam", "Jag vill bli säker på mig själv genom att vara säker på dig"... Är det inte så, att det är först när jag kan existera och leva av egen kraft, som jag kan gå fram till andra - människor eller djur - låta dem vara som de är, och säga: "Jag tycker om dig", utan att kräva något i gengäld. Att vara trofast utan att kräva lika mycket trofasthet tillbaka, att ge kärlek utan att fordra kärlek, att vara en vän utan att fodra vänskap i utbyte? Nu är jag ju i mig själv, jag är ett med mig själv, och då behöver jag inte en andra part för att bekräfta min egen säkerhet eller min egen eventuella ensamhet. När nu någon annan kommer i min väg, kan jag uppleva detta som en fullödig och lycklig tilldragelse, och jag kan uppskatta detta för vad det är, utan att vara rädd för att det ska tas ifrån mig.

Jag tänker på Vali, och hur jag mötte honom på ett helt nytt sätt idag. Han, som genom sin starka karaktär i alla år hade vägrat att överlämna sig åt människornas godtycke, som hellre hade låtit dem slå honom och plåga honom. Varenda slag uthärdade han bara för att kuna säga detta enda till dem: "Men ser du inte vad det är du gör, ser du inte vem du är, kan du inte inse hur du beter dig, ser du inte vem du förgriper dig på? Ser du inte sorgen i mina ögon och vecken på min panna? Det är lätt för dig att döma mig, att kränka mig, at slå mig, att utnyttja mig, för jag står ju bara i ett hörn och säger ingenting. All min klagan, all gråt och all smärta ska jag bära inom mig i all min levnads dagar, ända till min död. Om du bara en enda sekund, ett enda ögonblick, kunde besvära dig med att se, inte på dig själv och dina egna önskemål och krav eller vad detär du själv är rädd för, utan på mig, som på en levande varelse, som är precis som du. En som väntar på ett tillfälle att ge dig en oändligt värdefull present - nämligen dig själv!"


Vad är det som gör, att vissa människor aldrig kan nå en djupare kontakt med djur? När en ryttare svär och menar, att hästen är dum och inte förstår något, berättar det egentligen inte mer om ryttarens brister i kommunikationen med sin häst? Vad skulle hända, om jag som ryttare stannar upp och reflekterar och tänker: "Vad kan jag göra annorlunda?"


Jag minns hur bestört jag själv kände mig, då en kvinna en gång berättade för mig hur hon hade ridit in sin häst. Hon hade sadlat och hoppat upp på hästen, och för att få den att gå framåt, hade hon spöat den och sparkat i hästens sidor. Jag kände hur hela min kropp protesterade mot det kvinnan berättade. "Hur skulle du ha gjort då?" frågade hon mig. "Du måste ju få hästen framåt på något sätt!" Jag minns att jag svarade, att jag aldrig skulle ha gått framåt så snabbt i inridningen, utan först grundlagt mer från marken. Jag skulle aldrig hoppa upp på hästen förrän det etablerats en kommunikation och ledarskap från marken. Att spöa en oinriden och ung häst framåt ter sig för mig som total bristande kommunikation, jag skulle se det som ett nederlag. Ses hästen då som ett djur eller som en maskin? Det skulle också innebära att hästens förtroende för oss människor skulle kunna brista totalt; att hästen per automatik skulle komma att relatera till att när en ryttare sitter på ryggen, känner hästen obehag och smärta. Det skulle kunna bli svårt att nå framsteg med en sådan inridning. Hur många hästar har inte erfarit detsamma som denna kvinna berättade om? Och vad säger det egentligen om oss som människor?


Hempflings bok Hästarnas Budskap är en bok som inte bara kan läsas av hästintresserade. Det är lika mycket en inre resa som kan ge oss läsare nya insikter om oss själva. Den beskriver Hempflings inre resa till den han är idag. Stundvis kan den kännas lite flummig eller att Hempfling inte till fullo har kunnat beskriva det han upplever, och jag hade gärna velat ha mer bakgrund till varför han hamnade i detta sökande. Vad hade han upplevt tidigare och som ledde honom in på detta spår? Samtidigt kan hans berättelse ha blivit medvetet förkortad för att lämna utrymme mellan raderna för läsarnas egen inre resa under läsandets gång. Hursomhelst finns det i boken många budskap och insikter som han låter oss ta del av och som kan få oss att växa lite mer som människor och låta oss förstå, att vår relation till våra hästar (eller andra djur) är beroende på hur vi själva förhåller oss till dem. Det är vi själva som är nyckeln till vilken typ av relation vi får med våra djur.





Translate

Presentation

Min livsdröm och långa vandring till häst ~ och de hästar och hästfolk jag därigenom möter.

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Welsh cob

Körning

Horsemanship

Hästutbildare

Hoppning

Dressyr

Akademisk Ridkonst/Barockridning

Western

Brukskörning/bruksridning

Premiering

Islandshästar

Hästäventyr

Handla

Hästförbund & Föreningar

Hästdatabaser

Informationssajter

Rasföreningar

Hästjobb

Hästvård

Övrigt hästrelaterat

Hästbloggar

Övriga bloggar

Nyheter

Gästbok

Bloggportaler

Pinga Frisim http://nyligen.se/pinga.php?url=http%3A%2F%2Fwelshcob.bloggplatsen.se bloggping Blogg listad på Bloggtoppen.se SvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogen 1000länkar.com - gratis länkkatalog http://ping.bloggplus.se/ Bloggparaden http://www.webbsajter.se/from.php?85147 bloggar Sajttoppen bloggar Blogg Topplista bloggar
eXTReMe Tracker

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2016
>>>

Fråga mig

4 besvarade frågor

Bloggvärde

Besöksstatistik

Analytics

Twingly

http://rpc.twingly.com/

Blogglista

Blogglista.se Klicka på denna knapp om du tycker att min sajt är läsvärd.

Följ bloggen

Följ Welsh Cob med Blogkeen
Följ Welsh Cob med Bloglovin'

Övrigt

googleac358311984d9a27.html

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se